- Project Runeberg -  För mycket guld och andra berättelser från Klondyke /
8

(1917) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En kvarlefva från tertiärperioden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

förlåtit honom. Hade han gjort invändningar och förnekat det farliga i jakten på grund af djurets oförmåga att vända sig och gå andra vägen — hade han gjort detta, säger jag, så kunde jag ha skakat hand med honom som den äkta sportman han var. Men visst inte. Han fnös, såg på mig och fnös om igen. Så prisade han vederbörligen min tobak, lade upp den ena af sina fötter i mitt knä och bad mig undersöka dess beklädnad. Det var en mucluc efter innuiterfason, hopsydd med djursenor och utan pärlor eller andra utsirningar. Men det var själfva skinnet som var märkvärdigt. Det var väl drygt en half tum tjockt, och det påminde om hvalrossens hud. Men därmed var det också slut med den likheten, ty aldrig har någon hvalross haft en så
underbar hårväxt. På sidorna och vid fotknölarna var håret nästan helt och hållet afnött genom kontakt med buskar och snö; men där ofvanför och nedåt den mera skyddade baksidan fanns det kvar — groft, smutsigt svart och mycket tjockt. Jag skilde med svårighet håren åt och sökte invid huden det finare pälshår, som är vanligt hos Nordlandets djur, men jag fann ingenting alis i den vägen. I stället var håret så mycket längre. De ruggar, som så väl hade uthärdat ur och skur, höllo med säkerhet sju eller åtta tum i längd.

Jag såg upp i mannens ansikte, och han drog ner sin fot igen och sade: »Ha edra björnar på St. Elias en sådan hud?»

Jag skakade på hufvudet. »Det ha hvarken de eller något annat djur till lands eller hafs», svarade jag ärligt. Hudens tjocklek och hårets längd förbluffade mig.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 01:15:30 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/mycketguld/0012.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free