- Project Runeberg -  För mycket guld och andra berättelser från Klondyke /
18

(1917) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En kvarlefva från tertiärperioden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

18

lättskrämd fölunge och darrade i hela kroppen. Så
satte han af igen med svans och snabel styfva och
svängande, med hufvudet öfver ena bogen och ögonen
lysande af ilska medan han svor öfver mig alldeles
ohyggligt. Han var verkligen en högst omoralisk best,
både mördare och svärjare.

Men till sist lade han bort allt detta och började
gnälla och pjunka som ett barn. Hans mod var
brutet och han var ingenting annat än en skälfvande massa
elände. Han fick anfall af våldsam hjärtklappning och
stapplade omkring som en rusig, föll till marken och
skrapade sönder skinnet på sina ben. Och se’n grät lian,
men alltid under språngmarsch. Själfva gudarna skulle
ha kunnat gråta med honom — och ni också, såväl
som hvarje annan människa. Det var verkligen
ömkligt, och det räckte så länge ock«å, men jag
förhärdade mitt hjärta och höll ut med jakten. Slutligen
hade jag tröttat ut honom helt och hållet och han
lade sig ned, flämtande, hjärtbruten, pinad af
hunger och törst. Då jag fann att han inte kunde röra sig
ur stället, skar jag af hans halssenor., och sedan
tillbragte jag största delen af dagen med att gräfva i
honom med min yxa, medan han oupphörligt fnös och
stönade, tills jag slutligen hade arbetat mig
tillräckligt långt in för att kunna döda honom. Trettio fot
lång var han och tjugu fot hög, och man skulle godt
ha kunnat spänna en hängmatta mellan hans betar
och sofva bekvämt i den. Fastän jag hade jäktat mesta
musten ur honom, smakade han riktigt bra, och bara
hans fyra fötter, rostade hela, skulle ha räckt till föda för

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 01:15:30 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/mycketguld/0022.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free