- Project Runeberg -  För mycket guld och andra berättelser från Klondyke /
33

(1917) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En brygd uppe i högsta norden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

33

’Nej, de äro upptända af vrede och möra i alla
leder, och höfdingen Tummasook har klämt sina
tummar om Neevvaks strupe och svurit vid sina förfäders
ben att han aldrig mera vill se hans ansikte. Ty se!
Jag kom till shamanens i gl o o, och hans brygd sjöd
och bubblade, och ångan trängde genom gåshalsen
alldeles som din ånga, och alldeles som din blef den
också till vatten, då den träffade på isen, och droppade
ut i pannan nedanför ändan af röret. Och Neewak gaf
oss af drycken, och se — den var inte alis lik din,
för den hvarken sved på tungan eller kom ögonen att
tåras, utan det var sannerligen bara vatten. Och vi
drucko — och drucko omåttligt; men ändå sutto vi
där allvarliga och kalla om hjärtat. Och Neewak var
förvirrad och hans panna mulnade. Och han tog
Tummasook och Ipsukuk afsides från det öfriga sällskapet
och satte dem för sig och hade dem att dricka och
dricka och dricka. Och de drucko och drucko och
drucko, och ändå sutto de där allvarliga och kalla —
tills Tummasook slutligen reste sig i vrede och begärde
att få tillbaka pälsverken och teet som han hade
lämnat i betalning. Och Ipsukuk höjde också sin
pi-piga röst i vrede. Och hela sällskapet begärde tillbaka
hvad de hade gifvit, och där var en stor uppståndelse.’

’Tror denne son af en hund att jag är en hval?’
frågade Tummasook, som i detsamma sköt undan
skinnet framför ingången och stod högrest framför mig med
rynkade ögonbryn och ansiktet svart af vrede.
’Hvarför är jag fylld som en fiskblåsa, så att jag är nära att
spricka och knappast kan gå för den tyngd jag bär
inom mig? Lalah! Jag har druckit så som aldrig

3 — För mycket guld.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 01:15:30 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/mycketguld/0037.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free