Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En brygd uppe i högsta norden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34
förut, och ändå äro mina ögon klara, mina knän starka
och min hand stadig.’
’Shamanen kan inte skicka oss att sofva ined
gudarna’, klagade folket, som nu också strömmade in till
oss, ’det är bara i din i glo o som detta kan ske.’
Och jag skrattade i mjugg, medan jag lät min
hooch gå rundt och gästerna gjorde sig glada. Ty
i mjölet som jag hade sålt till Neewak hade jag
blandat en god del soda, som jag hade fått från kvinnan
Ipsukuk. Och huru kunde hans brygd jäsa, när sodan
höll den frisk? Eller hans hooch bli hooch, när
den inte ville surna?
Efter detta strömmade ägodelar in till oss utan
något hinder eller afbrott. Pälsverk hade vi i massor,
handarbeten som kvinnorna förfärdigat, allt höfdingens
te och kött i oändlighet. En dag berättade Moosu för
mig till synnerlig uppbyggelse historien om Josef i
Egypten — bedröfligt förvriden — men det gaf mig
en idé, och snart var halfva stammen sysselsatt med
att bygga stora förrådshus för min räkning. Och af
allt villebråd som fälldes fick jag lejonparten och
magasinerade det. Moosu var inte heller overksam. Han
gjorde sig en kortlek af björkbark och lärde Neewak
att spela knack. Han förledde också Tukeliketas fader
att deltaga i spelet. Och så en dag tog han flickan
till hustru, och dagen därpå flyttade han in i
sha-manens hus som var det vackraste i byn. Neewaks
ruin var fullständig, ty han förlorade allt hvad han ägde,
sina trummor af hvalrosshud, sina besvärjelseverktyg
— allting. Och till slut blef han vedhuggare och
vattenbärare och fick lyda Moosus minsta vink. Och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
