Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trohet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
57
för dörren. Ingen fick gå dit in mer än han själf,
och han brukade sitta där i timtal och sedan komma
ut med egendomligt strålande uppsyn och en glad
och varm glans i sina ögon.
I december fick han ett bref från Corry
Hutchinson. Han hade nyss råkat Mabel Holmes. Hon var
allt hvad hon borde vara för att bli Lawrence
Pent-fields hustru, skref han. Hutchinson talade om henne
i entusiastiska ordalag, och brefvet kom blodet att
spritta i Pentfields ådror. Flera bref kommo, det ena
tätt efter det andra, och ibland två eller tre på samma
gång, när posten dök upp. Och alla voro hållna i
samma ton. Corry hade nyss kommit från Myrdon
Ave-nue; Corry skulle just gå till Myrdon Avenue; eller
Corry var vid Myrdon Avenue. Och han dröjde allt
längre och längre i San Francisco, nämnde ingenting
alis om att resa till Detroit.
Lawrence Pentfield började tycka att hans
kompanjon var bra mycket i Mabel Holmes’ hem för att
vara på väg österut till de sina. Han till och med
öfverraskade sig med att oroa sig öfver det
emellanåt, och han skulle ha oroat sig ännu mer, om han
icke hade känt både Mabel och Corry så väl. Mabels
bref hade å sin sida en hel del att berätta om Corry.
För öfrigt röjde de också en tvekan, som rent af
närmade sig motvilja för färden öfver isen och
giftermålets ingående i Dawson. Pentfield skref gladt
tillbaka och skämtade med hennes rädsla, som han mera
tog för att vara fysisk fruktan för mödor och fara
än för ett utslag af flickaktig tvekan.
Men den långtrådiga vintern med dess långa väntan
— efter två föregående af samma slag — pressade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
