Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trohet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
59
skratt skall bryta ut på ens bekostnad, sedan man har
blifvit lurad.
Nick Inwood drog upp tidningen ur sin ficka,
började se igenom den och sade:
»Jag har just inte synnerligt godt minne för namn,
men jag tror att hon hette Mabel eller nå’nting ditåt
— Mabel — jaha, här står det! Mabel Holmes,
dotter till domaren Holmes — hvem det nu kan vara.»
Lawrence Pentfield förändrade icke en min, men
han undrade inom sig hur någon däruppe i
Nordlandet kunde veta hennes namn. Han såg med stadig
blick på den ene efter den andre för att utforska
hvad som kunde vara meningen med den lek de
före-hade med honom, men deras ansikten förrådde
ingenting annat än ärlig nyfikenhet. Så vände han sig
till Inwood och sade med kall och stadig ton:
»Jag vågar femhundra på att det ni nyss sade alis
inte står i tidningen.»
Spelaren såg på honom med komisk förvåning.
»Prat, Pentfield! Jag vill inte åt edra pengar.»
»Jag trodde det var meningen», svarade Pentfield
hånfullt, i det han återtog spelet och gjorde ett par
insatser.
Nick Inwood blef röd i ansiktet, och som om
han ej vore fullt säker på hvad han sett, läste han
mycket uppmärksamt igenom en del af en spalt i
tidningen. Sedan jvände han sig till Lawrence
Pentfield.
»Hör på, Pentfield», sade han hastigt och
nervöst, »ni förstår väl, att jag inte kan tåla det där?»
»Hvad då?» frågade Pentfield häftigt.
»Att ni insinuerade att jag ljög.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>