Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trohet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
61
chinson efter en hastig tur österut till Detroit skola göra
sin egentliga weddingtrip till det lockande
Klondyke.»
»Jag kommer tillbaka igen; bevara platsen åt mig»,
sade Pentfield, i det han reste sig och tog sin pung
som under tiden hade lättats på femhundra dollars.
Han gick nedåt gatan och köpte en Seattletidning.
Där stod ungefär detsamma, ehuru i sammandrag.
Cor-ry och Mabel voro otvifvelaktigt gifta. Pentfield vände
om till operahuset och återtog sin plats vid spelet.
Han begärde att få spela med obegränsade betar.
»Vill ha fritt svängrum», sade Nick Invvood
skrattande och nickade medgifvande åt den som gaf. »Jag
tänkte gå ned till A. C. magasinet, men nu tror jag att
jag stannar för att få se er göra ert värsta.»
Och det hade Lawrence Pentfield gjort efter två
timmars ursinnigt spel, ty då bet bankören spetsen af
en ny cigarr och strök eld på en tändsticka, i det
han förklarade att banken var sprängd. Pentfield
kasserade in guldstoft för fyrtiotusen dollars, skakade
hand med Nick Inwood och förklarade att detta var
sista gången han spelade vare sig hos honom eller
någon annan.
Ingen visste eller kunde gissa sig till att han
hade blifvit sårad, och än mindre att såret var djupt.
Det märktes ingen förändring i hans sätt. Under en
hel vecka skötte han sitt arbete precis som han
alltid hade gjort. Så läste han ett tillkännagifvande af
giftermålet i en Portlandstidning. Då skref han efter
en vän som tog hand om grufvan i hans ställe, och
så reste han uppåt Yukon med sina hundar. Han
följde Saltvattenvägen tills han kom till White River.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
