Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - För mycket guld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
86
skulle och grälade med teaterhviskningar om hvilket
pris de skulle bestämma.
»Två hundra och — hick! — femtio», tillkännagaf
slutligen Bill, »men vi ha just ingen lust att sälja.»
»Det är förbannadt förståndigt af er, om jag får
säga min lilla tanke om saken», sekunderade Bidwell.
»Naturligtvis», tillade Kink. »Vi ä’ väl inte något
välgörenhetssällskap heller, som ädelmodigt lämnar
allting fritt åt svenskar och andra hvita.»
»Jag tänker vi ta oss ett glas till», hickade Ans
Handerson, som var nog slug att vilja skjuta upp
affären till en lägligare stund.
Och för att framkalla denna lägligare stund
började nu hans egen pung löpa af och an mellan
byxfickan och vågen. Bill och Kink voro först rätt
kru-serliga, men slutligen gåfvo de vika för hans
vänlighet. Hvarpå han blef en smula förlägen och drog
Bidwell afsides. Han var mycket osäker på benen och
måste stödja sig på Bidwell för att hålla sig uppe,
medan han frågade:
»De ä’ väl att lita på, de där karlarna? Tror ni
det?».
»Alldeles säkert», svarade Bidwell ifrigt. »Har
känt dem i flera år. Gamla surdegar. När de sälja
en lott, så sälja de en lott. Ä’ inga skojare.»
»Jag tänker jag köper», förklarade nu Ans
Handerson och stapplade tillbaka till de bägge andra.
Men nu sjönk han i djupa drömmar och
tillkännagaf att han antingen ville ha hela inmutningen eller
också ingenting alis. Det gjorde Hootchinoo Bill utom
sig. Han höll ljungande tal om den »högfärd», som
regerade chechaquos och svenskar. Emellanåt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
