- Project Runeberg -  För mycket guld och andra berättelser från Klondyke /
107

(1917) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tusen dussin ägg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

107

under sömnen eller vaka fingo de tillfälle att utföra
sitt uppsåt. Ofta försökte de ypplysa honom om
betydelsen af rökpelaren bakom dem, men han begrep
dem icke och blef alltmera misstänksam gent emot
dem. Och om de voro tjuriga och ville skolka ,var han
kvick med att ge dem en pisksläng mellan ögonen eller
att kyla af deras hetsiga blod genom att dra upp sin
laddade revolver.

Och så gick hans färd vidare — med upproriskt
folk, vilda hundar och en väg, hvars besvärligheter
kunde krossa allt mod. Han måste slåss för att få
indianerna att stanna hos honom, han slogs med
hundarna för att hålla dem på afstånd från äggen, han
slogs med isen, med kölden och med smärtorna i sin
fot som icke ville läkas. Så snart det bildades nytt
skinn på såret, gick det upp igen i den bitande kölden,
och slutligen blef hålet så stort, att han nästan kunde
köra in sin knutna hand. På rnornarna, då han först
steg på foten med hela sin tyngd, gick det rundt för
hans ögon och han var nära att svimma af smärta;
men längre fram på dagen blef den vanligen som
domnad, hvarefter pinan började på nytt då han kröp in
i sina filtar och försökte sofva. Och ändå kunde han,
som förut hade varit skrifvare och suttit vid pulpeten
i alla sina dagar, träla tills indianerna voro utmattade —
han tröttade till och med ut hundarna. Hur hårdt
han arbetade och hur mycket han led, det visste han
icke. Han var en man som ägnade sig helt åt en enda
idé, och då han nu hade fått denna idé, behärskade
den honom helt och hållet. I förgrunden af sitt
medvetande hade han Dawson och i bakgrunden sina tusen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 01:15:30 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/mycketguld/0111.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free