Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bastard
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
143
Men så träffade Leclère Bastard bakom örat med
ett slag af sin knutna hand, och hunden sjönk bedöfvad
till marken. Leclère hoppade upp på honom med
bägge fötterna och fortfor att hoppa upp och ned för
att krossa honom och trycka honom till jorden. Bägge
bakbenen på Bastard voro brutna, innan Leclère gjorde
en paus för att hämta andan.
»Å-å-å! Å-å-å!» skrek han och skakade sin knutna
hand, urståndsatt att tala, ty hans hals och struphufvud
nekade att göra tjänst.
Men Bastard var okuflig. Han låg där i hjälplöst
elände, men hans öfverläpp lyftes matt och förvreds
till den morrning han ej hade kraft att ge ljud.
Leclère sparkade honom, och Bastards trötta käftar slöto
sig om husbondens fotled, men förmådde icke
genomtränga huden.
Så tog Leclère sin piska och började nästan slå
honom sönder och samman, och han ropade för
hvarje piskslag: »Den här gången gör jag af med dig!
Eller hvad? Fan ta mig gör jag inte af med dig!»
Slutligen sjönk han ihop utmattad och färdig att
svimma af blodförlust; han föll bredvid sitt offer, men
då varghundarna närmade sig för att utkräfva sin
hämnd, använde han sitt sista medvetande till att lägga
sig öfver Bastard och på det sättet skydda honom
för deras käftar.
Detta tilldrog sig icke långt ifrån Sunrise, och
då missionären några timmar senare öppnade sin dörr
för Leclère, öfverraskades han af att icke se Bastard
bland hans dragare. Och hans förvåning blef
ingalunda mindre, då Leclère kastade undan en del klä-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
