Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bastard
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
144
despersedlar från släden, lyfte upp Bastard i sina armar
och stapplade in i huset med honom. Fältskären från
Mc Question, som hade en viss fallenhet för
dagdrif-veri, råkade just vara där för att prata bort en stund,
och de ville nu genast ta itu med att lappa ihop Leclère.
»Merci, non», sade han. »Var så goda och
hjälp hunden först. — Låta honom dö, säger ni?
Non. Det vore inte bra. Därför att jag måste kufva
honom först. Just därför får han inte dö.»
Fältskären kallade det för en märkvärdighet och
missionären betecknade det som ett mirakel att Leclère
kunde gå igenom alis. Och så medtagen var han
i alla fall, att febern angrep honom på våren, så att
han åter måste lägga sig till sängs. Bastard hade
varit ännu värre tilltygad, men hans seglifvade natur
segrade till sist, hans bakben växte ihop och alla
hans organ läktes medan han i flera veckors tid låg
ombunden på golfvet. Och när Leclère slutligen
tillfrisknade och satt gråblek och skälfvande i solskenet
vid dörren, hade Bastard redan återtagit herraväldet
öfver sina medbröder och tvingat icke allenast sina
egna kamrater, utan äfven missionärens hundar till
underkastelse.
Han rörde icke en muskel och reste icke heller
ett hår, då Leclère för första gången stapplade ut vid
missionärens arin och långsamt och med oändlig
försiktighet satte sig på den trebenta stolen.
»Bon!» sade Leclère. »Bon! Solen är skön att
ha!» Och han sträckte ut sina afmagrade händer och
lät dem bada i värme.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
