Note: This work was first published in 2000, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Språket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Fyrtio år senare ljudar orden lika tydligt:
Det skulle bli Spökdiné hos Prof. Stenkåhl, men bara andra klassens uppbåd, ty kraschanerna hade ryckt ut där dagen före.
(Svarta fanor, SV 57, s 7.)
Det man omedelbart märker i munnen när man läser högt är att texterna är skrivna ljudat. Man kan säga att han förblev åttiotalist i den meningen att han skrev i enlighet med dess då modärna läsmetod. Det är detta ljudande som ger
själva skjutsen och gör hans texter för teatern så starka. De är skrivna för att ligga rätt i munnen. Det är därför han kan skriva till ensemblen på Intima Teatern:
Jag har även sagt mina skådespelare: tumma gärna på repliken, om ni får den ligga bättre i munnen; skarva om ni vill, men laga att det blir svar på tal.
(Julius Cœsar. Öppna brev till Intima Teatern, SS L, s 139.)
Rösten var för honom ett språkets levande instrument. Han
skrev också därför gång på gång just om rösten och talet, förmanande, undervisande, förklarande till skådespelarna vid Intima Teatern både i privatbrev och i cirkulärskrivelser:
Numera är jag mest böjd sätta det talade ordet först och högst. Man kan ge en scen i mörkret och njuta av den bara den talas väl.
(Memorandum... Öppna brev till Intima Teatern, SS L, S17.)
Texten var det viktigaste. Att spela Ett drömspel utan ord -som nyss skett med Wilsons prisade och omdiskuterade uppsättning i Stockholm - hade varit honom helt främmande; att höra stycket i mörker eller läsa stycket i ensamhet och se en uppsättning för sin inre syn däremot icke.
Föreställningen att han själv var oförmögen att tala ut är
en missuppfattning; en övertolkning av sådant som berättelser om hans misslyckade uppläsning ur Sömngångarnätter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
