Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Myter - Ritmyter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
varken till någon gudinna har känt eller kvinna på jorden;
aldrig Demeter mig tjusade så, hårfagra gudinnan,
eller den prisade Leto engång, ja icke du själv ens,
som jag dig älskar nu och är gripen av ljuvaste åtrå."
— — —
Tog då till orda med svek i sin håg den vördiga Hera:
"Faslige Kronosson, vad var det för ord, som du sade?
Brinner du nu av begär att ligga och famnas i älskog
uppe på Idas topp, dädan allting runtom är synligt?
Tänk, hur skulle det gå, om en av de evige gudar
såge oss famnas och ginge åstad och för gudarna alla
yppade saken? Nej, aldrig jag hem till din boning då vände,
sedan jag rest mig igen, ty det oanständigt ju vore.
Men om du äntligen vill, och det så är ditt hjärta behagligt,
har du ju kammaren, vilken din son, den flinke Hefaistos,
byggt dig med stadiga dörrar, som tätt till posterna sluta;
dit låt oss följas i bädd, efter sådant nu lyster ditt sinne."
Svarade då skysamlaren Zeus och sade till henne:
"Frukta ej, Hera! Oss ingen skall se, varken gud eller dödlig.
Ty en så bländande, gyllene sky skall jag hölja omkring oss,
att ej den vandrande solen en gång skall kunna oss skymta,
fastän dess stråle det skarpaste är, som ett öga kan skåda."
Sade Kronion och tog i sin famn sin älskade maka.
Under dem heliga jorden sköt upp nyspirande örter,
lotos med daggiga blad, hyacinter och prunkande saffran,
svällande mjuka och växande tätt, som dem lyfte från marken.
Dessa de vilade på och över sig höljde en gyllne,
strålande sky, och glänsande klar nedpärlade daggen.
Sålunda slumrade tryggt Allfader på Gargarons tinnar,
kuvad av kärlek och sömn, och i famnen han hade sin maka.
Intet ligger närmare till hands än att tänka sig denna
episod som en fri dikt, skickligt inskjuten i det episka
sammanhanget för att motivera en vändning i slagets gång, medan
gudaparets uppmärksamhet är upptagen av annat och bättre.
Och likväl kunna vi här med lätthet följa denna
fantasiskapelses upprinnelse i de folkseder, som firades i de gamla
grekiska landskapen vid vårens ankomst. I Argos, Heras
speciella provins, sade man, att Zeus kommit flygande till henne
i skepnaden av en gök — regnfågeln som kommer med
våren, och i kulten firade man det gudomliga paret med
blommor och kransar, förde Hera omkring i hennes bruddräkt,
flätade en brudsäng åt henne av pilvidjor och utförde hela
ceremonien som ett mänskligt bröllop. Från Euböa, Kreta
och Samos berättas detsamma: om vårliga parningsfester,
väl ursprungligen firade till ära för andra, liknande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
