Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fyrtioandra kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
döv men skarpt iakttagande, ansträngande sig att
förstå vad som försiggick. Ja, och Mulligan Jacobs
och Andy Fay stodo ivriga och hatfulla sida vid
sida, och Ditman Olausen med de virriga ögonen
stod bakom dem, liksom dragen till dem av något
gemensamt hat; hans huvud stack fram mellan
deras huvuden. Längst bort av alla stod Charles Davis,
mannen som med rätta skulle vara död för
längesedan, och hans vaxbleka ansikte stack underligt
av mot de andras väderbitna.
Jag såg mig om bort till Margaret, som styrde
kallblodigt, och hon smålog mot mig med kärlek
i sina ögon — även hon av de ljushårigas
dödsdömda härskareras, med sin plats på högbänken, och
hennes arv var att styra och befalla och råda över
de dumma underklassarne av hennes eget släkte
och över avskrapet av det mörkhyade ynglet.
»Var är Sidney Waltham?» brummade styrmannen.
»Jag vill tala med honom. Kalla ut honom. Och
sedan gå ni andra ynkryggar tillbaka till ert arbete,
eller Gud vare er nådig.»
Sjömännen tassade oroligt omkring på däck med
hasande steg.
»Sidney Waltham, jag vill tala med er — kom ut!»
ropade mr Pike över deras huvuden till den, som
mördat kaptenen, under vilken han hade seglat förr
i världen.
Den underbare gamle hjälten! Det föll honom
aldrig in, att han inte vunnit en avgjord seger över
packet, som stod där nedanför honom. Han hade
blott en enda tanke, en lidelsefull tanke, och det
378
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
