Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fyrtiofemte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Tag en svabb och torka bort det där», befallde
jag i min strängaste ton.
Tom Spink rullade bara sin buss med tungan
och betraktade mig med försmädlig fundersamhet.
Jag är säker på, att han ej blev mera överraskad
än jag av vad som nu blixtsnabbt följde. Min
knytnäve for ut som en avskjuten pil, och Tom Spink
vacklade tillbaka, snavade mot hörnet av den med
presenning överklädda lodapparaten och sprattlade
på däck. Han ville slåss, men jag ansatte honom,
gav honom intet tillfälle att sätta sig upp eller
hämta sig från överraskningen vid mitt första
angrepp.
Det har fallit sig så, att jag inte sedan jag var
pojke har slagit till någon med bara knytnäven„
och jag erkänner uppriktigt, att jag njöt av det kok
stryk jag gav den stackars Tom Spink. Ja, och
under den snabba jakten över däck såg jag en
skymt av Margaret. Hon hade trädt fram bakom
masten och såg på från hörnet av navigationshytten.
Och ännu mera, hon såg på med kalla, granskande
blickar.
Å, alltsammans var naturligtvis mycket löjligt. Men
myteri på öppna havet anno 1913 är också löjligt.
Här utkämpas ingen tornering av pansrade
riddare till en dams ära; man örfilar bara upp ett
pundhuvud för att han spottat på en kollastdragares däck.
Den omständigheten, att min dam såg på, gav
emellertid intresse åt mitt företag och säkerligen fart
och kraft åt mina slag, och den olycklige sjömannen
fick minst ett halvt dussin extra slag, som han annars
inte skulle ha fått.
413
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
