Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Belgiens och Luxemburgs neutralitet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
IX.
Belgiens och Luxemburgs neutralitet.
Belgien, som i 18:de årh. tillhörde Österrike, kom efter
utbrottet af detta rikes krig med Frankrike 1792 och
fransmännens seger vid Jemmapes att tillhöra Frankrike ända
till 1815, då genom maktspråk af Wienerkongressen
konungariket Förenade Nederländerna bildades af Belgien och
Holland. Den nybildade staten visade sig — med dess
olika nationaliteter, samhällsskick, religioner etc. — vara
ohållbar; slitningar uppstodo snart och omsider gjorde
belgarna uppror 1830, som slutade med förklarandet af
Belgiens oafhängighet. England och Frankrike sympatiserade
med Belgien, och de förmådde Österrike, Preussen och
Ryssland att jämte dem erkänna det nya kungariket som
en oberoende och neutral stat i enlighet med »traktaten af
de tjugofyra artiklarne» 1831.
Nya stridigheter med Holland uppstodo emellertid snart,
belgarne blefvo slagna, men räddades af en fransk här.
Belgien måste efter fortsatta strider uppgifva sina anspråk
på Maestricht samt delar af Luxemburg och Limburg.
Slutligen stadfästade genom traktaten i London 1839
England, Frankrike, Österrike, Preussen och Ryssland definitift
Belgiens internationella ställning och garanterade de
landets neutralitet.
Artikel VII bestämde: »Belgien skall inom de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
