- Project Runeberg -  Före, under och efter 1914. Världskriget. Orsaker och ansvar /
100

(1915) [MARC] Author: Anton Nyström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Fransk-tyska kriget af 1870. Huru det framkallades af Bismarck

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hans fader prins Anton ej var hågad att förhjälpa honom
därtill. Möjligheten af en Hohenzollernprins på spanska
tronen medgafs i alla fall af Bismarck, och allt talar
därför, att han redan nu stod bakom denna plan, hvarigenom
Frankrike skulle retas till konflikt. Tydligen afsåg han att
i ett gifvet ögonblick begagna sig däraf för att få ett krig
med Frankrike till stånd. Militäriskt var Tyskland färdigt,
härarne voro förträffligt organiserade och öfvade och kunde
inom få dagar öfvergå från freds- till krigsfot. Moltke
hade förberedt allt och delade Bismarcks önskan att snart
få ett krig med Frankrike till stånd. Genom spionerier voro
de väl underrättade om, att detta lands militärväsende led
av stora brister och att mobilisering där skulle taga
jämförelsevis lång tid.

I Frankrike skulle med början af år 1870 en ny regim
grundläggas genom Emile Olliviers s. k. liberala ministär,
men olyckligtvis var han ej ställningen vuxen; och hvad
värre var, den som kom att bli utrikesminister, härtigen
af Gramont, saknade alla högre egenskaper som diplomat.
Också blef han i Frankrike främsta orsaken till landets
olycka genom den konflikt om Hohenzollernprinsens
kandidatur till spanska tronen, som Bismarck visste att
framkalla. Han var högmodig, men kortsynt, hänsynslös och
lögnaktig gentemot både Napoleon och sina kolleger samt
parlamentet. Bismarck, som förr träffat honom, hade en
gång i groft skämt sagt, att Gramont var »den dummaste
man i Europa» och t. o. m. kallat honom »ett nöt». Detta
anser Welschinger ha varit en af de hemliga orsaker, som
förvärrade konflikten mellan Preussen och Frankrike, ty
Gramont hade djupt sårats och svurit att förr eller senare
visa, att Bismarck skulle få räkna med honom.

Närmast Gramont blef käjsarinnan Eugenie — den
vackra spanskan, som var tongifvande i modevärlden, men

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:36:56 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/na1914/0100.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free