Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. Världskriget af 1914 - II Afd - C. Tysklands kränkning af Belgiens och Luxemburgs neutralitet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
oresonlighet, skulle äfven England indragas. Engelska regeringen
afgaf därpå d. 2 aug. till franska regeringen den försäkran,
att »om den tyska flottan inkommer i Kanalen eller
närmar sig öfver Nordsjön för att företaga fientliga
operationer mot franska kuster eller fransk sjöfart, den brittiska
flottan skall lämna allt skydd, som står- i dess makt».
Denna försäkran afgafs därför, att franska flottan enligt
öfverenskommelse med England förlagts till Medelhafvet,
så att den ej kunde försvara Frankrikes kuster.
Skulle England förhållit sig neutralt, så skulle
Tyskland sannolikt snart ha besegrat Frankrike — hvilket
värkligen beräknats i Tyskland enligt utstakad strategisk plan
— men detta ville England ej tillåta, och därför hade på
förhand den fransk-engelska ententen ingåtts.
Att England måste aktivt rätta sig efter Frankrike och.
Ryssland för såväl det allmänna europeiska intresset som
för sin egen skull, förklarade såväl konseljpresidenten
Asquith som Grey i sina tal d. 3—6 aug.
»Om», sade Grey, »Frankrike blefve slaget, om det
förlorade sin ställning som stormakt och blefve bragt
under en större makts vilja, om Belgien fölle under samma
dominerande inflytande, och sedan Holland och slutligen
Danmark, skulle icke då England känna det gemensamma
intresset mot en oemotståndlig tillväxt af den makt, som
sökte genomföra detta? Landet måste se hela vidden af
de faror, som hängde öfver Västeuropa. England kunde
icke vänta, det skulle vid slutet af ett sådant krig icke
förmå förhindra, att hela Västeuropa fölle under en enda
makts välde.»
Asquith framhöll, att »det gällde principer af vital
betydelse för världskulturen: helgden af en högtidlig
internationell förpliktelse och de små nationernas rätt att icke
krossas under en stark och öfvermäktig storstats godtycke».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
