Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vagabond associeras i Norr!, ined bonde ock far därför pluralen
vagabönder; se Norelius i Sv. landsm. II, s. lxxxviij.
Valfrid (den 12 okt.) kallas i Vgötl. Vallfred (jfr valla ock
fred), emedan vallhjonen då få fred genom att kreaturen
börja att utfodras inomhus; se K. i Vårt land ä/J0 1887.
Vallmo (jfr vall ock? mo), ännu 1740 vallmog, hette i fsv. tid
valmoghi, livars första sammansättningsled, huru den än
må vara att fatta, dock icke är vårt vall.
Vasserratre, fsv. Vars hserra trae vår herres trä (d. v. s. kors),
uppfattas nu, i analogi med inånga andra svordomar,
hvari räkneord ingå, såsom innehållande tre. Detta framgår
äfven af den stockholmska formen vasserratri (jfr tri tre).
Vegesack (släktnamn): på Gottl. Fejsaek (jfr fejs iis).
Velociped: i Smål. vill-du-på-sned; i andra diall. vältepetter
(jfr välta ock Petter), vildpetter . (jfr vild); se Göteb.
han-delstidn. 12/12 1887, B.
Venise-tvål, savon de Venise: i Stockholms folkspråk finnistvål
(jfr finne); se Rydqv. V, s. 210 not.
Vennemo (släktnamn): på Gottl. Vänn-mä-mor (vän med mor);
se Sv. landsm. I, s. 364.
Venus såsom planetnamn: i Ogötl. Vännjus (d. v. s. vän-ljus).
Veranda: i Hall. för-andra; i Ogötl. haparanda (jfr Haparanda).
Vicker: på 1700-talet äfven viekert, »quasi compositi pars esset
ert pisum» (Ihre); se Kock, Sv. akc. 1, s. 84.
Vidskepelse: dialektisk vindskepelse (jfr vind).
Vingåker (jfr vinge), ortnamn i Södml., är det fsv. Vikingaker.
Vintrosa, fsv. Wintrwsa, ortnamn i Örebro län, skrifves äfven
Vinteråsa (jfr vinter ock ås); se Sidbl. HSn. s. 114.
Violoncell: i Värml. ock Dalsl. fiol-i-cell.
Vitriol: i Värml. betterell (jfr better bitter ock eld); se N OR KEN,
Fryksdalsmålets ljudlära s. 84. Samma form uppges för
Vgötl. af Hop, Dialectus vestrogothica s. 89. I Boh. har
man likaledes betteräll; se Sv. landsm. I, s. 683.
Vitten får man någon gång se stafvadt hvitten, som om det
komme af hvit, med hvilket det visserligen på sä sätt
sammanhänger, att det lågtyska witte, bvarifrån vårt vitten
är lånadt, är en afledning af wit hvit. Icke desto mindre
är naturligtvis den svenska stafningen hvitten af
folk-etymologisk natur; jfr trampolin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
