Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28
sition. — Dessa burkar ha dock sina olägenheter genoin svårigheten att få locken täta,
såvida de ej kittas, hvilket minskat deras användning. Spritombyten drogo också både
tid och kostnad, särskildt som samlingarna undan för undan ökades. Under åren 1825—26
reviderades spritsamlingarna i detta hänseende, och de befunnos då omfatta ej mindre
än 1,849 glas, däraf »amphibier» 537, fiskar 558, evertebrater 521 o. s. v. Insekterna torde
dock ha tagit Dalman’s mesta tid, och han var ju också mest intresserad af dem. Alla
Pay-kullska insekter måste omflyttas, då de förvarades i lådor utan glas, och i många fall
måste de äfven uppstickas på nya nålar, hvilket både var tidsödande och kräfde stor
skicklighet, för att de ej skulle skadas. Insekternas nyordnande fortfor under flera år.
Under år 1822 »omrangerades» öfver 100 lådor och år 1824 sades största delen af
Akademiens egen samling vara färdigordnad.
Ar 1823 blef ett rum »lempadt till förvarande af Corall Samlingen». För
snäcksam-lingen gjordes nästa år nya lådor. Den helminthologiska samlingen reviderades 1825 och
tlyttades delvis i nya kärl. Petrifikatsamlingen uppordnades samma år i 8 skåp med lådor.
Om, såsom af det föregående framgår, stor omsorg af Dalman nedlades på
samlingarnas ordnande och bättre förvarande, så var han ej mindre lycklig med afseende
på deras ökande.
Ar 1821 skildes »alla petrifikater» från mineralsamlingen, och man kan på sätt och
vis säga, att därmed grunden lades till en paleontologisk afdelning. Denna ökades äfven
i mycket hög grad under denna period. Själf lämnade Dalman vid flera tillfällen
petrifikater från Kinnekulle och de andra västgötabergen, och 1825 samlade han äfven fossila
skal för museet vid de redan från Linné s tid så ryktbara skalbankarna vid Uddevalla.
Ännu mera bidrog Berzelius till denna samlings förkofrande år 1821 med petrifikater
från södra Europa, 1823 med stuffer från Borenshult samt 1826 med ej mindre än 1,300
dylika också från Östergötland. Från samma landskap skänktes äfven försteningar af
grefvinnan Fersen och dylika från Öland och Gottland af d:r Hedenborg, från Skåne af
grefve Piper och professor Sven Nilsson, från Norge af professor A. Retzius. I
Akademiens protokoll för år 1827 omtalas särskildt, att bergshauptman Pihl i Falun skänkt ett
sällsynt petrifikat och Hisinger ett dylikt följande år. Ar 1820 insändes af grefve B. B.
von Platen de fossila kärrsköldpaddor, som vid gräfningen af Göta kanal funnos vid
Norsholm, hvarigenom ett intressant bidrag till kännedomen om vårt lands forna fauna
erhölls. Samme gifvare lämnade äfven vid andra tillfällen tillskott till samlingarna af
föremål funna vid gräfningen af Göta kanal. D.t Hedenborg skickade petrifikater från
Moskva 1825. Äfven några utlänningar lämnade betydande tillskott. Professor Rose i
Berlin skänkte 70 bernstensstycken med inneslutna insekter ocli professor Brongniart i
Paris fossila snäckor från Montmartre samt gipsafgjutningar af kranier och ben af
däggdjur. Äfven ett inköp för 33: 16 R. B. af en petrifikatsamling efter aflidne prosten Espling
företogs 1823, hvilket visar, att intresset för denna afdelning var lifligt nog. De nämnda
»petrifikaterna» torde väl så godt som alla ha utgjorts af djurfossil. Det kan därför vara
möjligt, att en förstenad ormbunke, som H. K. H. Kronprinsen skänkte år 1823, utgjorde
Riksmuseets första växtfossil och sålunda blef grundplåten till den växtpaleontologiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
