Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII. Peter d. store och hans eröfringspolitik. Ryssland för öfvervikten i östra Europa. Karl XII:s krig med Peter d. store och August II. Östersjöprovinserna komma under Ryssland. Finland eröfras och ödelägges af ryssarne. Peter d. stores s. k. testamente.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Augusts rock och hatt — att "Polens kung är mig kärare än I alla
tillsamman".
Man förstår lätt denna förtjusning: ett mot Sverge riktadt
förbund hade aftalats, och därigenom såg Peter den dag nalkas, då
han kunde få realisera planen att nå Östersjön.
Enligt Journal de Pierre le grand, som Peter själf dikterat på
1720-talet, var August med om förbundet, emedan han sökte hjälp,
dock ej mot Sverge, utan mot sina egna oroliga undersåtar, och
hade tsaren lofvat bistå honom mot vederlag af hjälp att hämnas
den oförrätt Peter menade sig ha lidit i Riga 1697 af den svenske
generalguvernören Erik Dahlberg.
Med denna "oförrätt" förhöll sig på följande sätt. Då Peter
som inkognito gjorde sin första europeiska resa, kom till Riga bland
sin ambassadörs genevaren Leforts följe, ansåg sig Dahlberg
(liksom ryssarne) ej böra visa honom några särskilda ärebetygelser; och
då Peter företog sig att närmare undersöka fästningsvärken och
t. o. m. mäta vallgrafvarne, hindrades detta af skiltvakterna, hvarpå
Dahlberg i ett värdigt bref till Lefort tillbakavisade denna tilltagsenhet.
Att ej få företaga detta "studium" för en "vänskapligt sinnad makts"
räkning, var att ej bli höfligt bemött eller att lida en oförrätt!
Peter förebar den dock blott såsom ett svepskäl, och
egentliga orsaken till det beramade angreppet på svenska väldet angaf
han ej långt efteråt till saxiske generalmajoren Karlowitz, som från
Rava i egenskap af Augusts representant följde med tsaren till Moskva.
Denne omtalade för danska sändebudet Heins (enligt dennes bref
till Kristian V af d. 16 dec. 1698), att Peter sagt sig ha lofvat
August hjälp mot upproriska undersåtar mot hjälp för det fall, att
tsaren en dag finge krig med sina grannar; hvarpå han lät honom
förstå, huru "pinsamt det kändes att vara orättvist utesluten från
hamnarne vid Östersjön" och att det vore "för att en dag få
hämnas för denna orättvisa och för alla, hans förfäder tillfogade
förluster", som han på allt sätt i Polen ville understödja August samt
försäkra sig om dennes vänskap!
Redan i juli 1698, hade Heins meddelat Kristian V, hurusom
stämningen i ryska regeringskretsar gick i den riktningen: "då man
med afundssamma ögon ser på de förlorade Östersjöprovinserna,
skall man säkerligen alltid mer och mer försäkra sig om polske
kungens vänskap för att desto säkrare kunna bevaka sina intressen
gentemot Sverge" etc.
Tiden var nu kommen, då ett förbund kunde slutas mellan
Danmark och Ryssland. Karl XII hade gjort sig till Holsteins
bundsförvandt och arbetade som bäst för denne Danmarks fiende i
England och Holland. Från Kristian V fick Heins i januari 1699
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
