Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- XIII. Peter d. store och hans eröfringspolitik. Ryssland för öfvervikten i östra Europa. Karl XII:s krig med Peter d. store och August II. Östersjöprovinserna komma under Ryssland. Finland eröfras och ödelägges af ryssarne. Peter d. stores s. k. testamente.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
knöts vänskapen mellan Peter och August allt starkare. Tsaren
var villig att uppfylla så godt som alla Augusts fordringar, och i
det förnyade aftal, som nu träffades rörande krig med Sverge,
förband sig Peter att ställa 15—20,000 man jämte fältartilleri och
ammunition till Augusts förfogande. Förutom fältartilleri skulle ock ryska
rubeln rulla bland Augusts undersåtar; han fick nämligen af Peter
20,000 rubier för att belöna tjänstvilliga polska senatorer.
Till gengäld lofvade August att uteslutande använda sina härar
till att göra den gemensamma fienden Sverge all upptänklig skada
och att i Estland och Livland utföra ett så kraftigt angrepp, att
Peter ostörd kunde operera i Ingermanland och Karelen.
*
*
Karl XII:s felaktiga krigspolitik efter slaget vid Narva, då han
envist under flere år underhöll den onyttiga och för Sverige såväl
som för Polen utmattande striden mot August, var första
anledningen till Östersjöprovinsernas och Finlands förlust. Karl hade strax
vid det stora nordiska krigets början låtit utkommendera större delen
af de finska regementena till Estland och Livland, så att Finland
nästan utblottades på soldater.
Endast 6,000 man under Kronhjort blefvo vid en ny
utskrif-ning af manskap • beordrade till Kexholms län och Ingermanland att
försvara landets tröskel. Befolkningen i Ingermanland gjorde på
eget bevåg plundringståg öfver ryska gränsen, och då Kronhjort,
sedan han vid dödsstraff förbjudit sådana, begärde Karl XII:s
städ-fästelse på denna befallning, svajade kungen, att han "intet funne,
att de hafva förtjent något straff härföre, utan ville hafva dem fritt
lämnadt att härja och bränna det mesta de kunde« (1700). Peter
hade börjat kriget på detta sätt. Hans soldater föste en gång en
stor skara bönder in i en träkyrka och uppbrände därpå denna
jämte de instängda människorna. Med stöd af Karls tillåtelse
utsände man nu en mängd ströfkårer, hvarigenom kriget på ömse håll
fick en grym och ödeläggande karaktär.
Karl XII ville blott genom plundringståg betäcka sin egen rygg
och försummade en omtänksam såväl offensiv som defensiv
krigföring i denna viktiga gränstrakt, under det han förvånade verlden
med sina bragder i polska kriget. Försvarsåtgärderna voro alltför
otillräckliga för att kunna motstå ett allvarsamt angrepp, hvilket snart
skulle visa sig. Ryska generalen Scheremetjef slog svenskarne i
Livland vid Erastfer (dec. 1701) och Teilitsa (juli 1702), hvarefter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 18:07:04 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/naosteuro/0119.html
