Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII. Peter d. store och hans eröfringspolitik. Ryssland för öfvervikten i östra Europa. Karl XII:s krig med Peter d. store och August II. Östersjöprovinserna komma under Ryssland. Finland eröfras och ödelägges af ryssarne. Peter d. stores s. k. testamente.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ryttareskaror, hvilka anföllo hvarje svensk trupp, som skilde sig från
hufvudstyrkan.
Själf var Karl emellertid nu som alltid djärf till ytterlighet och
begaf sig ibland med endast ett litet följe mot någon utsänd rysk
skara; han omringades en gång och räddades blott genom ren
slump. Denna oförvägenhet passade ej för en härförare och kung,
som skulle svara för sin härs ledning och sitt lands intressen; den
vittnar blott om, att kriget för Karl var en sport och att det för
honom var ett nöje att trotsa faran.
Han hade. i början af september 1708 kommit till Starysze
nära Drieprs biflod Soz, och här hade han att bestämma hvilken
riktning den svenska hufvudstyrkan skulle taga.
Två veckor tidigare hade Karl genom en vändning mot norr
hindrat ryska hufvudstyrkans tåg mot Severien (depart. Tschernigov)
och tsarens befarade anfall från Lewenhaupts här. Hvarför inväntade
Karl ej nu denna? Emedan han fått flere bud från Mazeppa som
påminde om hans löfte att tåga till Desna-floden och varnade för
uppskof, hvarför han ville genast tåga till Severien. Piper var emot
denna plan och yrkade att under alla förhållanden afbida
Lewenhaupts ankomst. Rehnsköld som alltid var med om Karls mera
äfventyrliga förslag och nu synes ha blifvit invigd i hemligheten
om föreningen med Mazeppa, ansåg att denna ej borde äfventyras
ens för att invänta Lewenhaupt, men nämnde ej detta hufvudskäl,
hvilket ej anades af Piper. Fastän Karl ej visste huru pass stark
hans nye allierade i själfva värket var, fattades den 14 sept. 1708
det ödesdigra beslutet att ofördröjligen låta hären aftåga till Severien.
Detta betecknar en afgörande vändpunkt i Karls och Peters
mångåriga strid, i Sverges, Rysslands och Polens historia.
Under det att Mazeppa påskyndade Karl XII, fortfor han
alltjämt att spela rollen af tsarens trogne tjänare, och han måste t. o.
m. vidtaga hvarjehanda åtgärder för att hindra svenskarnes marsch
till Ukraina, om de ernade sig dit.
Den gamle räfven kom därigenom att intrassla sig i sina egna
snaror och vålla svenskarne många motgångar.
Flere viktiga förutsättningar för tåget till Ukraina gäckades på
denna tid.
Karl hade fäst de största förhoppningar på uppror af streltzerna
i Astrakan och af de donska kosackerna; men båda undertrycktes
våren och sommaren 1708. Mot kosackerna sändes Dolgoruki med
12,000 man, och de upproriske förklarade, att de nu först blifvit
upplysta om Mazeppas förräderi; de öfvergåfvo hans fana och
förnyade sin trohetsed till tsaren.
Karl hade vidare på grund af turkiska vizirens förespeglingar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
