Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII. Peter d. store och hans eröfringspolitik. Ryssland för öfvervikten i östra Europa. Karl XII:s krig med Peter d. store och August II. Östersjöprovinserna komma under Ryssland. Finland eröfras och ödelägges af ryssarne. Peter d. stores s. k. testamente.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Efter slaget vid Pultava drogo sig Stanislaus och Krassov
från Lublin, där de stått med sina härar, och tågade mot Krakau.
Men då ryssarne kort därpå närmade sig österifrån och en saxisk
här inryckt i Posen — sedan August förklarat Sverge krig i
augusti 1709 — tågade Krassov med svenska hären till Pommern och
kom till Stettin i början af oktober. Honom följde Stanislaus,
som efter en tids vistelse i Stettin kom till Sverge, och hade sitt
residens i Kristianstad. Karl XII ville, att han alltjämt skulle kalla
sig kung och jämväl af svenskarne kallas så.
Efter Fredrik IV:s krigsförklaring hösten 1709 landsteg en
dansk här i Skåne. Här var då sedan 1707 Magnus Stenbock
generalguvernör, och denne lyckades trots all brist att få
tillsamman de till Skånes skyddande nödiga trupperna — 13,000 man.
Ehuru flere nyuppsatta regementen voro illa försedda — många
soldater voro klädda i getskinnspelsar och träskor — slog Stenbock
danska hären, som var ungefär lika till antalet, vid Helsingborg i
februari 1710, hvarpå danskarne återvände till sitt land. Genom denna
lysande seger räddade Stenbock för alltid de sydsvenska landskapen
åt Sverge — och därom vittnar hans i Helsingborg resta ryttarstaty.
Arvid Horn, som, sedan han å Karl XII:s vägnar genomfört
Stanislaus’ val till Polens kung, blef riksråd 1705 och fick
återvända till Sverge, sökte efter Pultavaslaget att i förening med
presidenten i krigskollegium Nils Gyllenstjerna och flertalet öfriga
riksråd hindra Karls fortsatta krigspolitik och åberopade sig på landets
utarmade tillstånd och brist på manskap.
För dem var Sverge mer än Karl XII. De ville ej uttömma
Sverges sista blodsdroppe för Karls nycker, och genom att fördröja
rustningarne af hemmanens sista odlare och spara på skattkammarens
sista öre trodde de sig säkrast kunna tvinga Karl att återkomma
till sitt land för att styra det med annat än månadsgamla bref från
Bender.
Stenbock åter brann af ifver att så fort som möjligt
tillfredsställa kungens önskningar. Karl ville dölja sig inför verlden och
sitt folk, tills han återtagit den höga punkt, därifrån han kunde
trotsa både sin senat och sina krönta fiender. Stenbock önskade
ock liksom Horn att ha Karl tillbaka till Sverge, men han ansåg,
att därför fordrades att så hastigt som möjligt utrusta en här, som
kunde möta honom och föra honom genom Polen och Tyskland.
Härför gjorde han ock utomordentliga ansträngningar och lyckades
äfven märkvärdigt nog genom sina tal på rådhus och i folkförsamlingar.
I juni 1712 hade Stanislaus och Stenbock, hvilka påyrkade
en stor utrustning såväl till sjös som lands för att afgå till
Tyskland, ett möte i Vadstena med Horn och Gyllenstjerna; men de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
