Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV. Ryssland under 70 år styrdt af tsarinnor och deras älskare. Katarina I. Anna Ivanovna. Elisabet och hennes krig med Fredrik d. store. Peter III. En mörderska på tronen: Katarina II och hennes regering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
niotståndarne, som straffades; några förvistes till Sibirien, och
räddhågan tvingade någon tid de öfriga till tystnad.
Då ett rykte om äktenskap mellan Katarina och Gregor Orlov
kommit ut, visade flere af Katarinas vänner det största missnöje
och sammangadde sig mot henne, hvarför de förvistes från hofvet;
härigenom underblåstes upprorsandan, som ytterligare fick näring af
misstanken, att den unge storfurstens vacklande hälsa berodde på
modern, samt medlidandet för prins Ivan. Poperna begagnade sig
däraf med skicklighet för att uppvigla och reta folket, och snart
uppstod en allmän rörelse i kasernerna. Faran blef så stor, att Katarina
en hel dag fruktade att undergå sin gemåls öde. Men hennes mod stod
fast, och hon vidtog hemliga åtgärder mot det hotande upproret, som
dämpades genom G. Orlov och penningeutdelningar. Så snart man
var säker på trupperna, lät man arrestera och döma 24 af deras
officerare. Fyra dömdes till lifstids straff, men Katarina benådade
dem med förvisning till Sibirien.
Under de första månaderna efter Peter III:s död hade Katarina
ej haft tid att göra sig något samvetsagg öfver sitt brott, men det
lät nu ofta känna sig. Ständiga konspirationer vållade henne
äfven ständig oro; man upptäckte och förekom dem, men kunde ej
undanrödja orsakerna.
Konspirationerna blefvo allt farligare genom de namn, som
därvid fästades. Man räknade uppenbart bland Katarinas fiender
flere de mäktigaste och henne förut mest tillgifna personer, och det
tycktes vara visst, att om dessa kunnat bli ense om någon värdig
efterträdare, hade Katarina förlorat sin krona. Men somliga ville
upphöja storfursten Paul på tronen, andra föreslogo prins Ivan, och
trots den enhälliga tanken att afsätta käjsarinnan voro de alla af
olika tankar angående tronföljden.
Katarina förblef ock i orubbad besittning, af sin makt, tack
vare sina gunstlingar och sin egen klokhet. På samma tid, då hon
hade de starkaste anledningar att frukta för sin egen säkerhet,
sysselsatte hon sig lika lugnt och träget med statsangelägenheter,
handel och näringar, skolor och sjukhus o. s. v.
Vid den tid, då hon var upptagen med valet af Stanislaus
Poniatovski till Polens kung (1764), fick hon veta att
gardesregementena ånyo konspirerade. Många arresteringar följde, men då
det tycktes, som de förra straffen endast ingåfvo ny djärfhet, ville
hon ej reta folkmassan genom åsynen af bestraffningar. Dessa
utfördes nu hemligen sålunda, att man ihjälsvälte de arresterade i
fängelset.
Egendomligt var nu tillståndet i det heliga Ryssland: en tysk
prinsessa, emanciperad från alla religiösa dogmer och alla samvets-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
