Striderna om östra Europa mellan Ryssland, Polen och Sverge, Från äldsta tider till våra dagar / 380 (1901) Author: Anton Nyström - Tema: Russia, War Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI. Ryssland och Sverge 1719—96. Rysslands krig och härjningar i Sverge 1719—21. Elisabets stfimplingar mot Sverge. Kriget 1741—43. Adolf Fredrik. Katarina II:s stämp-lingar. Försök att lösslita Finland; förrädarne, Anjalaförbundet. Gustaf III och ryska kriget 1788-90. Gustaf IV Adolf. - Gustaf III:s utrikespolitik 1790—92

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

stränghet, då Anjala-chefernas brott ju var det svåraste ett krigsbefäl
kan begå.

Känslan af undersåtlig plikt och trohet hade åter slagit fasta
rötter i det allmänna’ tänkesättet, och det finska folket syntes vara
starkare än någonsin förenadt med Sverges rike och dess kung.

Gustaf III:s utrikespolitik 1790—92.

Gustaf III, som alltifrån 1788 med ifver kastat sig på
utrikespolitiken och fått lust för storpolitiken — icke minst för att genom
allianser skapa sig subsidier som hjälp i sin penningeförlägenhet
— sökte en tid att förena Polen och Sverge. Han hade ständigt, i
betraktande af de gemensamma intressena gentemot den farliga
ryska grannen, med sympati följt tilldragelserna i Polen, och då han
började sitt krig med Ryssland, satte han sig genom svenska
ministern i Warschau L. v. Engeström i förbindelse med de polska
patrioterna. På grund häraf sändes ock en polsk ambassad till
Stockholm 1789. Sedan Gustaf slutit fred med Ryssland hade han
alltjämt i sikte att gynna Polens sak och började hösten 1790, sedan
grefve Johan Potocki talat med svenska ministern i Paris om vissa
polackers afsikt ett erbjuda polska tronen åt härtig Karl, att arbeta
för att själf väljas till Polens kung. Han gaf, såsom Engeström
meddelat i sina "Minnen och anteckningar", denne i uppdrag att
värka därför, men ministern sade honom uppriktigt, att han ej kunde
det och förklarade att om målet vunnes, skulle det bli en olycka
för kungen, Sverge och Polen. Nya anledningar till inre strider
i Polen skulle väckas, Katarina skulle ej finna sig däri, och
polackerna hade för resten redan uppgifvit tanken på härtig Karl;
dessutom hade häktningen af riddarhusmedlemmarne 1789 gjort ett
ofördelaktigt intryck på de frihetsälskande polackerna. Gustaf måste
snart uppgifva sin polska plan, och det reformerade Polen, som den
3 maj 1791 gaf sig en konstitutionel författning, utsåg nu Saxens
kurfurste som tronföljare.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>