Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVII. Finlands eröfring. Röfvarpolitik. Alexander I och Napoleon I vid freden i Tilsit 1807. Kriget i Finland och Sverge 1808—09; förrädarnes hjälp. Finland ställes under ryske tsaren. Landtdagen i Borgå. - Krigets fortsättning i Sverge. Gustaf IV Adolfs af sättning. Freden i Fredrikshamn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hären värkade isynnerhet kaptenen vid f. d. lifgardet C. H.
Anckarsvärd, och här blefvo C. H. Posse och Georg Adlersparre
omsider såsom chefer för hären af största betydelse för revolutionen.
Efter Adlercreutz’ ankomst till Stockholm, blef han ock vunnen
för densamma.
Af stor betydelse blef det bref Armfelt meddelade i december,
däri omtalades den af tyske historikern Joh. v. Müller lämnade
uppgiften, att Napoleon och Alexander å mötet i Erfurt i oktober
1808 kommit öfverens om Sverges delning mellan Ryssland och
Danmark, så att norra delen intill Motala ström skulle tillfalla
Ryssland och södra delen Danmark. Hvad man faktiskt vet, är att en
hemlig artikel af konventionen i Erfurt garanterade Ryssland
besittningen af Finland, Moldau och Vallachiet och att enligt en annan
de båda käjsarne förbundo sig att erkänna de eröfringar, som
Danmark kunde bli i stånd att göra under innevarande krig.
Omsider blef man ense om, att de sammansvurne i Stockholm
skulle fängsla Gustaf Adolf och anförtro härtig Karl regeringen,
men härmed nödgades man uppskjuta en tid, då Järta ville ha en
mängd förberedelser för den blifvande regeringen och det nya
statsskicket undangjorda samt önskade revolutionen genomförd af de
civila och ej af de militära ämbetsmännen.
Gustaf Adolf blef slutligen underrättad om sammansvärjningen,
samt att västra hären i början af mars 1809 satt sig i rörelse och
tågade mot Stockholm i revolutionärt syfte, hvarför han beslöt att
resa till Skåne för att skydda sig med den södra hären. Nu var
intet ögonblick att förlora, om ej inbördes krig skulle utbryta.
Tidigt på morgonen samma dag kungen skulle lämna hufvudstaden,
den 13 mars, infunno sig hos honom på slottet flera högre
officerare och anhöll Klingspor, att han skulle såsom enda hjälpen
sammankalla riksdagen, hvad han förut vägrat göra, samt förklarade, att
hans afresa skulle medföra en obotlig olycka för riket. Kungen föll
i raseri, och nu inträdde Adlercreutz med 6 officerare, förklarande,
att de skulle förhindra hans afresa, därvid kungen drog värjan, men
kort därpå, efter ett misslyckadt försök till flykt, var de
sammansvurnes fånge. Utan blodsutgjutelse genomfördes denna revolution,
som kungens oförstånd gjort nödvändig. Härtig Karl blef strax
utsedd till riksföreståndare och därpå, sedan riksdagen sammanträdt
och skapat en konstitutionell monarki, den 6 juni 1809 vald till
kung under namn af Karl XIII. Den afsatte kungen förvistes jämte
sin familj från Sverge.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
