Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVII. Finlands eröfring. Röfvarpolitik. Alexander I och Napoleon I vid freden i Tilsit 1807. Kriget i Finland och Sverge 1808—09; förrädarnes hjälp. Finland ställes under ryske tsaren. Landtdagen i Borgå. - Krigets fortsättning i Sverge. Gustaf IV Adolfs af sättning. Freden i Fredrikshamn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lingar, i följd hvaraf alla i svenska högkvarteret togo för gifvet, att
den ingångna konventionen skulle upphäfvas; men sådant blef ej
fallet. Sedan Palmfelt, som tjänstgjorde som tolk, ordnat vissa
skiljaktiga punkter i konventionen, återvände han från Torneå och
mötte i Sangis de båda kurirerna, af hvilka den ryska fick fortsätta
resan, men den svenska fick af Palmfelt befallning att vända om.
1 högkvarteret meddelade Palmfelt, som var en förrädare — och
senare gick i rysk tjänst — att konventionen skulle gå i
värkställig-fret samt att han låtit kuriren återvända och att Gripenberg skulle
stanna i Torneå. Häröfver blefvo brigadcheferna på det högsta
förbittrade och satte i fråga att genast välja en annan befälhafvare.
Underrättelsen om det afslutade stilleståndet och om ryssarnes
återtåg från Umeå öfver K varken medförde en stark jäsning och de
flesta i hären yttrade största ovilja öfver den ingångna
kapitulationen, efter hvilken de ingalunda ville rätta sig. Flera officerare
anmodade generalmajoren Aminoff att öfvertaga befälet samt föra dem
till Umeå, hvad han dock ej vågade åtaga sig.
Gripenberg skyndade emellertid att, på grund af de erhållna
upplysningarna, fordra konventionens upphäfvande; ,men Schuvaloff
svarade, att han ej kunde medgifva någon ändring däri utan
bestämda order af sin öfverbefälhafvare, och härmed läto såväl
Gripenberg som Palmfelt sig nöja! Den skandalen inträffade sålunda,
att en svensk här, som enligt den till Schuvaloff öfverlämnade och
af Gripenberg undertecknade förteckningen uppgick till 7,075 man,
1,600 sjuka häri inberäknade,* och 22 kanoner, kapitulerade för en
rysk här, som sannolikt ej öfversteg 5,000 man.
Denna kapitulation i Kalix var desto sorgligare, som den
berodde på förräderi och lättrogenhet och den svensk-finska hären
stridt med utomordentlig tapperhet. Manskapets förbittring var ock
gränslös, och mången krossade sitt gevär hellre än att öfverlämna
det till fienden.
Om än Gripenberg ej var en förrädare, röjde han likväl
oskicklighet soni härförare samt obetänksamhet och lättrogenhet i sina
förhållanden till de fiendtliga befälhafvarna, och den ingångna
kapitulationen förblir alltid en skamfläck på hans minne. Det största
tadel förtjänar ock Cronstedt för hans ledning af krigsrörelserna
vid Umeå och de missledande uppgifter han sände Gripenberg,
hvilka väsentligt invärkade på dennes olyckliga beslut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
