- Project Runeberg -  Pieter Maritz. Boersonen från Transvaal /
70

(1890) [MARC] Author: August Wilhelm Otto Niemann Translator: Richard Bergström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TO

»Det är mycket olika», sade gossen. »När zuluerna angripa,
samla sig boerna i de trakter, som ligga nära zuluerna; när
betschuanerna angripa, uppbådas folket i de trakterna.»

»Men om alla väpnade boer komme tillsammans, huru många
blefve det?»

»Det vet jag icke», sade Pieter Maritz med en enfaldig min.
»Det är så många, att man icke kan räkna dem.»

»Ja så», ropade engelsmannen. »Om de vore så många,
hade de väl icke tålt att blifva underkufvade af oss.»

»Troligtvis finnes det ändå flere engelska soldater», svarade
gossen. »Huru många man har väl fru drottningen i Kaplandet
och Natal?»

Löjtnanten svarade icke, men mätte gossen med en
förargad blick.

»Från hvilken trakt är du? Hvar bo dina föräldrar?»
frågade han.

»Jag är från norden», svarade Pieter Maritz. »Den
församling, till hvilken jag hör, bor icke i någon fast by, utan hör till
de så kallade Trekboerna, d. v. s. vi draga omkring, hvilket på
vårt språk heter trekken. Vi stanna, der det behagar oss, och
draga vidare, då kreaturen icke längre hafva godt bete eller
jagten är klen.»

»I ären då egentligen A»agabonder», sade engelsmannen
föraktligt. »Det är hög tid, att vi ställa till ordning bland ett sådant
sällskap.»

Landskapet hade under tiden förändrats, dess. karakter af
slätt upphörde, och till venster visade sig kullar, sparsamt bevuxna
med buskar och några vattendrag. Pieter Maritz lät sina skarpa
blickar fara öfver trakten och öfverlade.

»Huru långt ämnar ni taga mig med, mynheer?» frågade han.

»Det få vi se sedan», svarade engelsmannnen.

»Jag vill icke gerna med ända till Pretoria.»

»Du får göra, hvad du blifver befald», svarade engelsmannen.

»Hvilken utmärkt vacker häst ni har, mynheer!» utropade
gossen. »Den har ni väl tagit med från England?»

Löjtnanten såg med välbehag på sin häst.

»Han kan visst springa fort», återtog Pieter Maritz, »säkert
springer han fortare än våra bondhästar.»

»Djuret är verkligen mycket snabbt», svarade löjtnanten.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:07:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/napieter/0077.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free