Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
röfvare göra? Anföraren visade ingen lust att inlåta sig på
förklaringar.
Sedan de ätit, satte de svarta sig åter i en ring — alla
samt-ligen nedhukade på hälarna — och pratade lifligt. Derunder gick
bytet under utrop af förtjusning ur hand i hand, och gossen kunde,
trots sin nedslagenhet, ej undertrycka ett leende, då han såg, huru
de togo fram cigarretterna ur etuiet, vände på dem och slutligen
rökte dem på det sättet, att de satte en i hvardera näsborren.
Den fina turkiska tobaken tycktes utomordentligt behaga dem, ty
de klappade sig på magen af förnöjelse. Revolvern betraktade
de med stor nyfikenhet. De tycktes ännu ej känna till ett sådant
vapen, men handskades mycket varsamt med den och förklarade
mekaniken för hvarandra, så att det syntes, att de voro vana vid
skjutvapen.
Pieter Maritz, som allt emellanåt kastade en blick bort till
den sårade, märkte nu, att den röda rocken rörde sig. Han sprang
genast dit, och såg att löjtnanten slagit upp ögonen och
drömmande såg sig omkring. Ögonskenligen var han ännu ej alldeles fri
ur vanmagten och tycktes ej rätt veta, om han lefde eller var död.
Först efter en stund blef blicken redigare och antog ett vredgadt
uttryck, då den föll på gossen. I samma stund fick han sigte på
kaffern på andra sidan och blef i högsta grad förvånad. Han
ville sätta sig upp, men förmådde ej för smärta och styfhet, utan
sjönk genast ned tillbaka.
»Hvad skall allt detta betyda?» frågade han.
Pieter Maritz tilltalade honom vänligt och redogjorde för
det, som händt. Löjtnanten lyssnade, först tviflande, men sedan
med ytterlig smärta.
»Jag vånnar jag hade brutit nacken af mig», mumlade han
trotsigt och slöt ögonen.
Kafferläkaren hade nu rest sig och höll på med att i en
kopp, af ett strutsägg, tillaga en dryck, som skulle vara
helso-bringande. Han blandade den mjölkaktiga saften ur en del örter
med vatten, kramade saften ur en apelsin deröfver och räckte
drycken åt den sårade. Denne såg föraktligt på både kärl och
innehåll, men måtte hafva varit mycket törstig, ty han drack ut
alltsammans..
En mörk skepnad syntes nu bredvid hans läger; det var
anföraren för bandet. Han hade kastat af sig manteln och stod
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
