Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Afskedet från Zululandet.
Hjnder det missionären ännu öfverlade, under hvilken
förevändning han skulle kunna närma sig konungen, för
att lägga ett godt ord för regnmakaren, kom en
adjutant från Tschetschwajo med befallning, att missionären
genast skulle infinna sig hos honom. Det var dagen efter den
orolige trollkarlens hemliga aftonbesök. Missionären följde genast
adjutanten. De hofmän, som uppehöllo sig på torget utanför de
kungliga byggnaderna, så väl som de, som befunno sig inne i
rummen, voro tysta och ängsliga. De hviskade blott sins emellan
och helsade den hvite mannen med vördnadsfulla bugningar, då
han gick igenom deras led. Konungen var ensam på verandan
med prins Sirajo. Han satt på en elfenbensstol i skuggan af
taket, och Sirajo stod bredvid honom. På bordet framför
konungen stod en liten låda af trä, hvilkens lock var öppnadt.
»Träd närmare, min fader», sade Tschetschwajo, då
missionären helsade honom. »Jag behöfver min faders lärdom.
Engelsmännen tycka icke om att tala genom en induna, utan de skicka
ett papper, som skall meddela konungen deras mening.»
Hans panna var dyster, då han talade; och hans ögon
ljun-gade. Missionären förstod, att engelsmännens under sex veckor
väntade svar på Tschetschwajos förslag nu kommit, men att redan
sjelfva sättet för öfverbringandet deraf retat konungen till vrede.
»Jag står till konungens tjenst», svarade han. »Har Humbati
medfört detta bref?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
