Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skulle man förvånas, och särskildt hans jemnåriga, hvilka han
lemnat som gosse och nu skulle återse som man.
Vid middagstiden upptäckte Pieter Maritz i en vacker dal
röken från flere hyddor och lägereldar, en mängd vagnar, som
stodo i en ring, och de mörka massorna af stora boskapshjordar.
Jublande svängde han hatten i vädret och ropade högt af fröjd;
detta måste vara hans församling. Han hade sett rätt. Ännu
några minuters galopp och han såg bekanta ansigten. Ärevördige
män med gråa skägg sutto i skuggan af ett bomullsträd vid elden,
och svarte tjenare framsatta för dem majsgröt och kokt getkött.
Baas van der Goot satt i midten och onkel Klaas bredvid honom.
Pieter Maritz red fram till sällskapet, som med förvåning
såg på nykomlingen, hoppade ned från hästen och trädde fram
för männen och belsade med hatten i hand och glädjestrålande
ansigte. I första ögonblicket tycktes de icke känna igen honom;
hans nya kläder och utvecklade utseende gjorde dem häpna. Men
snart öfvertygade de sig, att det måste vara den som förlorad
ansedde Pieter Maritz och den stupade Andries’ trogna Jager, och
skakade förvånade och glade hand med honom. Baas van der
Goot påminde sig knappast affären med zuluerna, och då han
förnam, att den berömde fältkorpral Joubert lät helsa honom, kände
han sig så smickrad och växte i sina egna ögon till en sådan
höjd och betydenhet, att han med de vänligaste blickar betraktade
öfverbringaren af det goda budskapet. Klaas Buurman berättade,
att det gick hans svägerska och hennes barn väl, och att de bodde
der borta i den andra hyddan i ordningen.
Då han kom inom vagnringen, fick han syn på flere af sina
syskon, som lekte i närheten af hyddan, och dervid så kommo i
lufven på hvarandra, att de blefvo eldröda af vrede.
»Edra dagdrifvare, viljen I sämjas!», ropade Pieter Maritz,
leende och tillika gråtande af glädje, i det han höll in Jager
bredvid dem.
Gossarna släppte tag, tittade upp och sågo helt förlägna ut.
Pieter Maritz hoppade ned från hästen, lemnade honom åt den
äldsta af dem, en åtta års pojke, att hålla, och sprang in i stugan.
Här satt i det yttre af de båda rummen i den efter kaffersätt
uppförda byggningen hans moder med två döttrar, sysselsatta med
husligt arbete. Hon såg förvånad upp, då hon förnam den
inträdandes steg och utrop, och ett ögonblick bleknade hon. Men i det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
