Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förares fall hade jagat zuluerna mot norden, och endast spåren
efter deras läger kring Ekowe voro ännu qvar.
Öfverste Pearson kom med en liten skara mot lord
Chelms-ford, då denne var i närheten af fästningen. Glädjen bland de
belägrade var stor. Sedan den 22. Januari hade de varit
om-gifna af fiender och voro nästan ihjelsvultna. Den dagen hade
en stark zuluhär öfverfallit öfverste Pearson, utkämpat en het strid
med honom, tillbakakastat hans trupper i fästningen och belägrat
honom tills i dag. En förskräcklig jemmer hade herskat i Ekowe.
Kött och bröd voro slut, de uslaste näringsämnen stodo endast
i ringa mängd att få, och endast segern vid Gingilöwo räddade
öfverste Pearsons kolonn från döden. Omkring tolf hundra man
befunno sig på denna högt belägna, med fasta vallar omgifna
plats. Engelsmännen, vana vid riklig kost, liknade vandrande
lik och voro till största delen så sjuka, att de knappast kunde
gå. Bleka och hålögda lågo de öfverallt. Endast de svarta voro
något så när, krya. De hade ätit, hyad européerna hvarken
kunde bita i eller smälta — till sist sin hvite befälhafvares
rid-stöflar, kokta i olja — och dragit till sina gördlar. De hade
bibehållit sig temligen friska och dansade af fröjd, då lord
Chelms-fords folk öppnade sina brödpåsar och bjöd omkring sina flaskor.
Fästningen Ekowe, dessförinnan missionsstation, med en kyrka
och några hus, låg på en hög kulle, och man kunde derifrån se
långt ut öfver landet. Derigenom hade det blifvit öfverste Pearson
möjligt, att på ett afstånd af fem tyska mil genom heliografer
sätta sig i förbindelse med öfverbefälhafvaren.
Pieter Maritz såg öfverbefälhafvaren stå och tala på vallen
med öfverste Pearson och några andra högre officerare och märkte,
att lord Chelmsford länge tigande blickade genom sin tub och
derpå rådgjorde med de andra. Generalen fick sigte på boersonen,
vinkade honom till sig och gaf honom i uppdrag att hemta
löjtnant Dubois.
»Jag varsnade en stark rök der mot norr», sade lorden till
fransmannen, »rid dit med en stark patrull och se efter, hvad
den röken har att betyda! Boerna äro mig till stor nytta»,
tillfogade han, vänd mot öfverste Pearson, »och jag vet ej, huru
jag skulle reda mig utan dem. Hvarken hästar eller ryttare äro
någonsin trötta; de göra förposttjensten nästan allena.»
Löjtnant Dubois aflägsnade sig för att utföra befallningen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
