Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Löjtnanten kom fram till officerarne. Han var andfådd och
förvirrad, hans ansigte glödde, hästen dröp af svett. Han
stannade framför general Wood och kunde först ej tala, så upprörd
var han.
»Prinsen! För Guds skull, hvar är prinsen?», ropade generalen.
Löjtnanten förde handen till hjelmen. »Prinsen är ej med»,
svarade han.
»Det ser jag. Men hvar är prinsen?», frågade generalen.
»Vi hafva förlorat honom.»
»Förlorat? Hvad vill det säga? Hvad har händt med
prinsen?»
Under tiden kommo fyra kavallerister, den ene efter den
andre, och höllo med bestörta miner bakom löjtnanten.
»Hvad har blifvit af prinsen?», frågade general Wood.
»Hvarför hafven I lemnat honom? Hvad har händt med prinsen?»
»Jag vet icke», svarade löjtnant Carey. »Vi redo
tillsammans dit bort, och prinsén gjorde topografiska utkast. Så kommo
vi i närheten af en kraal, som var öfvergifven, och prinsen besåg
kafferhyddorna. De voro alla tomma. Så satte vi oss ned för
att äta frukost...»
»Huru? I sjelfva kraalen?», frågade generalen.
»Ja, prinsen önskade det. Vi sadlade af och...»
»Sadladen I af? I kraalen? I fiendens grannskap?»
»Ja, vi sadlade af, emedan prinsen i den starka hettan ville
skaffa sin häst litet lindring, och vi åto frukost vid en mur i
närheten af hästarna, som höllos af två karlar. Plötsligt såg jag
ett svart ansigte titta fram mellan törnhäcken kring hyddorna och
visade prinsen på det. »Jag ser det äfven», svarade han, och
så skyndade vi genast till våra hästar. Jag svängde mig i sadeln,
som jag i största hast pålagt, och under det vi sadlade, lossades
flere skott, och två af karlarna föllo. Zuluerna voro tätt efter
oss med assagaien i hand och sprungo så fort, att jag blott i
skarpaste galopp kunde komma undan. Jag kom till en bäck i
en klyfta, och der såg jag mig om; men såg endast dessa fyra
karlar bakom mig. Prinsen såg jag icke till och vet icke, hvad
det blifvit af honom.»
Under denna berättelse lästes den största bestörtning i de
höga officerarnes ansigten.
»Hvad skola vi taga oss till?», ropade generalen. »Prinsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
