Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vara rädd? Jag dör i alla fall inte. Jag ger mig
av och se’n lever jag opp igen . . .»
»För att fortsätta med att stjäla och ljuga, hyckla
i ett liv till och gå på med det om och omigen i
oändlighet?» sade Matt försmädligt.
»Jag kanske bättrar mig», invände Jim
förhoppningsfullt. »Det kanske inte blir nödvändigt att stjäla
i livet efter detta.»
Han tystnade plötsligt och stirrade rätt framför
sig med ett förfäradt uttryck i sitt ansikte.
»Vad står på?» frågade Matt.
»Ingenting. Jag undrade bara —» Jim återtog
med en ansträngning herraväldet över sig själv
— »över det där att dö, det var alltsammans.»
Men han kunde ej skaka av sig den skräck som
kommit över honom. Det var som om något
osynligt hemskt hade dragit förbi honom och bredt sin
sällsamma skugga över honom. Han greps av onda
aningar. Det skulle visst hända någonting
ohyggligt. Det låg olycka i luften. Han stirrade stelt över
bordet på den andre. Han kunde inte förstå. Hade
han kanske tagit fel och förgiftat sig själv? Nej,
Matt hade den kantstötta koppen, och han hade
alldeles säkert slagit giftet i den kantstötta koppen.
Alltsammans var hans egen inbillning, tänkte han
sedan. Den hade spelat honom spratt förr. Så
dum han var! Naturligtvis var det så.
Naturligtvis skulle någonting hända, men det var Matt det
skulle drabba. Hade inte Matt druckit ur hela
kaffekoppen?
Jim lyste upp, åt upp sin biff och doppade bröd
i såsen då köttet var uppätet.
33
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
