- Project Runeberg -  När gudarna skratta och andra historier /
143

(1920) [MARC] Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ner i rummet inunder och störde dess invånares
lustbarheter. Han hade tydligen utfört gärningen
stående, med huvudet framåtlutat för att kunna
rikta sin sista blick på en fotografi som stod på
bordet uppställt på en ljusstake. Det var denna
ställning som hade gjort det möjligt för doktor
Bichnell att rädda honom. Rakkniven hade gjort
ett så fruktansvärdl snitt att om han hållit huvudet
bakåtlutat, som han skulle ha gjort för att göra
sin sak riktigt grundligt, med halsen sträckt och
de elastiska åderväggarna spända, skulle han nästan
ha skurit huvudet av sig.

På sjukhuset, under hela den tid han motvilligt
vandrade tillbaka till livet, hade icke ett ord gått
över hans läppar. Ej heller kunde man få veta
något om honom genom polisens spaningar. Ingen
kände honom eller hade någonsin förr sett eller hört
talas om honom,. Han var absolut och exempellöst
en nykommen. Hans kläder och miljö voro den lägst
stående arbetarens, hans händer en fin herres. Men
icke en skriven rad upptäcktes, ingenting, blott en
enda sak som tydde på hans förflutna eller hans
ställning i livet.

Och det var fotografen. Om den var ett porträtt,
måste kvinnan, som så frimodigt betraktade
åskådaren, verkligen ha varit en frappant varelse. Det
var en amatörfotografi, ty till detektivernas
besvikelse fanns ingen ateljéadress angiven. Tvärsöver
ett hörn på kartongen stod skrivet med fin
fruntimmersstil : »Semper idem, semper fideli s»,.

Och så såg hon verkligen ut. Som många erinra
sig, hade hon ett ansikte som man aldrig kunde

143

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 14:39:16 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nargudarna/0147.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free