Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
0’Brien var mycket lugn. Han reste sig, tog av sig
bindeln och såg sig omkring.
»Vem är det?» frågade han. »Den kortaste
stickan?»
Kaptenen pekade på de fyra stickorna som lågo
på däcket.
»Hur vet ni att stickan var min?» frågade 0’Brien.
»Såg du det, Johnny Sheehan?»
Johnny Sheehan, som var den yngste av gossarna,
svarade icke.
»Såg ni det?» frågade 0’Brien Mahoney.
»Nej, jag såg det inte.»
Karlarna mumlade och brummade.
»Det gick alldeles rätt till», sade Sullivan. »Du
hade samma möjligheter som de andra, och du
förlorade, det är alltihop, det.»
»Det gick alldeles rätt till», instämde kaptenen.
»Såg jag det inte själv? Den kortaste stickan var
din, 0’Brien, och det är bäst att du gör dig i
ordning. Var är kocken? Kom hit, Gorman. Gå efter
soppskålslocket, någon av er. Gorman, gör er
skyldighet som en man.»
»Men hur skall jag göra det?» frågade kocken.
Han var en obeslutsam människa med slöa ögon
och slapp haka.
»Det här är mord!» skrek 0’Brien.
»Jag vill inte ha något», förklarade Mahoney. »Inte
en bit kommer över mina läppar.»
»Då tillfaller din andel den som ä’ klokare än du»,
sade Sullivan hånfullt. »Gör er skyldighet, kock.»
»Det är inte min skyldighet att slakta pojkar»,
protesterade Gorman obeslutsamt.
162
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
