- Project Runeberg -  När vi började /
94

(1902) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Min väg till diktning av Hilma Angered Strandberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

94

HILMA ANGERED STRANDBERG.

min harpa. Alltnog — i dödsförakt sänkte jag mig
så djupt som till en mycket lättsinnig jordisk fjäril
och hans offer, en hängifven stackars ängsblomma.
Sjudande af förtret nedskref jag på rak arm — för
resten naivt sensuellt — deras saga, sådan jag
skådade den för mina ögon. Och se! på denna
omväg hittade jag tillbaka till höjden. Då den
öfvergifna blommans skuldbelastade blick slogs upp mot
aftonsolen, mötte den nämligen där Guds förlåtande
öga. Och så dog hon i frid.

Min häpnad, när jag fann opuset äga både
början, kulmen och slut samt på köpet en liten mening,
stod ej i rimligt förhållande till mina bländande
förväntningar nyss. Ty grufligt enkel, påtaglig och
jordiskt klar tedde sig i sanning »En liten blomma».
Oaktadt jag frikostigt sirade den ursprungligen nakna
stammen med sköna adjektiv — klen ersättning, det
insåg jag, men dock en afglans af mitt förlorade
skaldeparadis! Det var i alla fall en färdig historia
— hvilket sakförhållande underbart läkte såren. Att
den var värd trycksvärta föll mig visst icke in. Men
ett år efter tog en vän den ur min portfölj och
sände till »Förr och Nu». Som tidskriften dock
litet därefter afsomnade, kom den nog aldrig in.

Att dikta låg emellertid ej som nu i luften.
Flere år gingo innan jag, oemotståndligt drifven att
klottra, en natt satte mig upp och skref ihop
»Ncte-dalens Älfva». Denna gång hade jag vågat mig så
långt som till alt indraga människor i min
natursymboliska värld. Sköna och romantiska
människor med plastiska åthäfvor i förtrollande omgif-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:08:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/narviborja/0120.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free