Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En handel med strutsar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
oss uttalade oss för, att det var den förståndigaste
synen på saken. Det fanns ingen lagkarl ombord på
ångbåten för att afgöra saken, så att vi talade
allesamman temligen ogeneradt. Slutligen, sen vi passerat
Aden, tycktes det som om han gifvit tappt för den
allmänna meningen, och han gick och gjorde vårdaren
enskildt ett anbud på alla de fem strutsarna.
»Nästa morgon var det ett snyggt krakel vid
frukosten. Mannen hade ingen rättighet att handla med
fåglarna och ingenting på jorden kunde förmå honom
att sälja dem; men det tycks att han berättat
Padishah, att en eurasier vid namn Potter redan gjort
honom ett anbud, och för detta anklagade Padishah
Potter inför oss alla. Men jag tror de flesta bland
oss tyckte det snarare vara raskt gjordt af Potter, och
jag vet, att när Potter berättade, att han telegraferat
från Aden till London för att få köpa foglarna, och
att han skulle få svar i Suez, så svor jag ganska
varmt öfver att jag låtit en god chance gå mig ur
händerna.
»I Suez gaf Padishah fritt lopp åt sina tårar —
verkligt våta tårar — när Potter blef ägare af foglarna,
och erbjöd honom två hundra femti kontant för de
fem, hvilket var mer än två hundra procent mer än
Potter gifvit. Potter sade, att han hällre ville bli hängd,
än bli af med en fjäder på dem — att han tänkte
döda dem, en och en, och få reda på diamanten;
men sedan, då han öfverlagt saken med sig själf litet,
blef han vekare. Han var en spelorre, den där Potter,
litet konstig i kortspel, och den här sortens spelaffär
måtte passat honom som tillmätt. I hvad fall som
hälst erbjöd han för skojs skull, att sälja fåglarna
styckevis på auktion, med 80 pund som utropspris för
hvarje. Men en af dem, sade han, ville han för
chancens skull behålla för sig själf.
»Ni måste veta, att den där diamanten var värd
någonting — en liten jude, en diamanthandlare, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
