Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den flygande mannen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
benet. Jag tog upp honom, bar honom, tills vi lastade
honom på mulåsnan — redan tillräckligt pålassad med
tältet och de andra sakerna, som vi inte haft tid att
taga bort. När jag kommit upp till de öfriga med
honom hade Hooker sin aflossade martini i handen,
grinade och visade på en orörlig svart fläck uppåt dalen.
Alla de öfriga Chins voro bakom rösen eller hade gått
tillbaka bortom kröken. ’Fem hundra famnar’, sade
Hooker, ’minst. Och jag är säker på att jag träffade
honom i hufvudet.’
»Jag sade honom, att han skulle göra det en gång
till, och så gingo vi vidare.
»Nu började åsens sida bli allt brantare och
vägen vi följde liknade alltmer en afsats. Till slut var
det endast klippa öfver och under oss. ’Det är den
bästa väg jag ännu har sett i Chin Lushailand’, sade
jag för att uppmuntra männen, fastän jag fruktade hvad
som skulle komma.
»Och om några minuter vände sig vägen
omkring ett hörn af klippan. Sedan, finis! afsatsen
var slut.
»Så snart han fick insikt i vår ställning, började
en af Derbyshiremännen att svära öfver den fälla vi
råkat in i. Sepoys stannade helt lugnt. Hooker
grymtade och laddade igen, och gick tillbaka till
kröken.
»Därpå hjälpte två bland Sepoys ned sin kamrat
och började att lassa af mulåsnan.
»När jag nu kom att titta mig omkring, började
jag tänka att vi, när allt kom omkring, inte varit så
värst olyckliga. Vi befunno oss på en afsats, hvars
största bredd var omkring tio famnar. Ofvanför den
sköt klippan ut, så att ingen kunde skjuta på oss, och
under oss var en nästan lodrät afgrund på ungefär två
eller tre hundra fot. Om vi lade oss ned, voro vi
osynliga för hvar och en på andra sidan af hålvägen.
Enda vägen dit var utefter afsatsen och på den gälde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
