- Project Runeberg -  Naturvetenskaplig humor. Ett nytt slags noveller /
71

(1896) [MARC] Author: H. G. Wells With: Karl af Geijerstam
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den flygande mannen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

DEN FLYGANDE MANNEiS.

71

benet. Jag tog upp honom, bar honom, tills vi lastade
honom på mulåsnan — redan tillräckligt pålassad med
tältet och de andra sakerna, som vi inte haft tid att
taga bort När jäg kommit upp till de öfriga med
honom hade Hooker sin aflossade martini i handen,
grinade och visade på en orörlig svart fläck uppåt dalen.
Alla de öfriga Chins voro bakom r >sm eller hade gått
tillbaka bortom kröken. JFem hundra famnar’, sade
Hooker, ’minst, Och jag är säker på att jag träffade
honom i hufvudet/

»Jag sade honom, att han skulle göra det en gång
till, och sä gingo vi vidare,

»Nu började åsens sida bli allt brantare och
vägen vi följde liknade alltmer en afsats. Till slut var
det endast klippa öfver och under oss. ’Det är den
bästa väg jag ännu har sett i Chin Lushailand’, sade
jag för att uppmuntra männen, fastän jag fiuktade hvad
som skulle komma.

»Och om några minuter vände sig vägen
omkring ett hörn af klippan. Sedan, finis! afsatsen
var slut.

»Så snart han fick insikt i vår ställning, började
en af Derbyshiremännen att svära öfver d n fälla vi
råkat in i. Sepoys stannade helt lugnt. Hooker
grymtade och laddade igen, och gick tillbaka till
kröken.

»Därpå hjälpte två bland Sepoys ned sin kamrat
och började att lassa af mulåsnan.

»När jag nu kom att titta mig omkring, började
jag tänka att vi, när allt kom omkring, inte varit så
värst olyckliga. Vi befunno oss på en afsats, hvars
största bredd var omkring tio famnar. Ofvanför den
sköt klippan ut, så att ingen kunde skjuta på oss, och
under oss var en nästan lodrät afgrund på ungefär två
eller tre hundra fot. Om vi lade oss ned, voro vi
osynliga för hvar och en på andra sidan af hålvägei}.
Enda vägen d;it var utefter afsatsen och på den gäldg

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 11 01:51:02 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nathumor/0071.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free