- Project Runeberg -  Naturvetenskaplig humor. Ett nytt slags noveller /
72

(1896) [MARC] Author: H. G. Wells With: Karl af Geijerstam
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den flygande mannen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

7 o DEN FLYGANDE MANNgN.

en karl lika mycket som en armé. Vi betunno oss
i en naturlig fästning med endast ett fel: vårt enda
skydd mot hunger och törst var den enda öfverlef’
vande mulåsnan. Vi voro likväl på sin höjd åtta eller
nio mil från hufvudexpeditionen, och utan tvifvel skulle
de skicka upp efter oss om en dag eller två, då vi ej
kommo tillbaka.

»Efter en dag eller så —»

Löjtnanten stannade. »Har ni någonsin varit
törstig, Graham?»

»Inte på det sättet» sade ethnologen.

»Hm. Hela den dagen, och natten och den
följande dagen voro vi där och hade endast några
droppar dagg, som vi vredo ur våra kläder och tältet.
Och under oss gick strömmen kluck, kluck rundt om
en liten klippa midt i den. Jag har aldrig varit med
om en sådan brist på händelser och sådant öfverflöd
af känslor. Solen tycktes lyda Josuas bud, så litet
rörde den sig, och den brände som en ugn på nära
håll. Inemot kvällen den första dagen sade en af
Derbyshiremännen något — ingen hörde hvad — och
gick bort rundt omkring hörnet på klippan. Vi hörde
skott, och när Hooker tittade om hörnet, var han
borta. Och på morgonen var Sepoyen, som hade ett
skott i benet, i delirier, och hoppade eller föll öfver
klippan. Då togo vi mulåsnan och sköto den, och den
gick i sina sista ryckningar också öfver kanten och
lämnade oss åtta kvar.

»Vi kunde se Sepoyens kropp där nere med
hufvudet i vattnet. Han låg med hufvudet nedåt, och
så vidt jag kunde se, var han knappast alls krossad.
Hur ifrigt än Chins kunde längta efter hans
hufvud, voro de kloka nog att låta det vara tills mörkjet
brutit in.

»Först talade vi om de utsikter som funnos, att
hufvudstyrkan skulle höra skotten, och funderade på
om de skulle börja sakna oss, och om allt dylikt, men

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 11 01:51:02 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nathumor/0072.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free