- Project Runeberg -  Naturvetenskaplig humor. Ett nytt slags noveller /
80

(1896) [MARC] Author: H. G. Wells With: Karl af Geijerstam
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Diamantmakaren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ßo

blAMANTMÄKAftEft.

jag hade hört talas om Moissan, men jag visste
att hans konstgjorda diamanter voro mycket små. Jag
skakade på hufvudet.

»Ni tycks veta litet om den här saken. Jag skall
berätta er något om mig själf. Kanske ni då får bättre
tankar om köpet.» Han vände sig om, med ryggen
mot strömmen, och stack händerna i byxfickorna. Han
suckade. »Jag vet, att ni inte kommer att tro mig.»

»Diamanter», begynte han — och medan han
talade förlorade hans röst sin svaga bismak af
vaga-bond och antog något af en väluppfostrad gentlemans
lätta tonfall — »kan man göra genom att skilja kol
ur dess föreningar i en lämplig fluss och under
lämpligt tryck; kolet kristalliseras ut, inte som grafit eller
vanligt kol, utan som små diamanter. Så mycket ha
kemisterna vetat åratal sedan, men ingen har ännu
hittat fullkomligt reda på den rätta sammansättningen
af flussen eller det tryck, som ger de bästa resultaten.
Därföre äro de diamanter, som kemisterna göra, små
och mörka och värdelösa såsom ädelstenar. Ser ni,
jag har ägnat mitt lif åt det problemet —- gifvit bort
mitt lif åt det.

»Jag begynte arbeta med frågan om
diamantma-keriet vid sjutton års ålder, och nu är jag trettiotvå.
Jag trodde, att frågan kunde upptaga en mans hela
energi och alla hans tankar under en tid af tio år,
eller tjugu år, men att, också om den gjorde det, spelet
ändock var värdt sin insats. Om man antar, att
någon kunde hitta det rätta knepet, så skulle han, innan
hemligheten blifvit spridd och innan diamanter
blifvit så vanliga som stenkol, hunnit realisera miljoner.
Miljoner!»

Han stannade och såg på mig för att se, om jag
var intresserad. Hans ögon glänste hungrigt. »Att
tänka sig», sade han, »att jag står vid randen af allt
det där, och att jag är här!

»Jag hade» fortsatte han, »omkring tusen pund

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 11 01:51:02 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nathumor/0080.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free