- Project Runeberg -  Naturvetenskaplig humor. Ett nytt slags noveller /
79

(1896) [MARC] Author: H. G. Wells With: Karl af Geijerstam
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Diamantmakaren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

tog den och såg, att den hade formen af en reguliär
oktaëder, med krökta sidor, egendomliga för den
dyrbaraste af alla ädla stenar. Jag tog fram min
pennknif och försökte rispa den — förgäfves. Jag böjde
mig fram emot gaslyktan och försökte den mot mitt
urglas, och rispade med största lätthet en hvit linie
tvärs öfver detsamma.

Jag såg på min nya bekant, med stigande
nyfikenhet. »Utan tvifvel är den mycket lik en diamant.
Men om den är det, är den en mammuth bland
diamanter. Hvar har ni fått tag i den?»

»Jag har sagt er, att jag gjort den», sade han.
»Gif mig den tillbaka.»

Han lade den hastigt tillbaka och knäppte ihop
sin rock. »Jag skall sälja den åt er, för ett hundra
pund», hviskade han hastigt med ifver. Då återkommo
mina misstankar. Tingesten kunde till slut vara
ingenting annat än ett stycke af den nästan lika hårda
substansen, corundum, med en tillfällig likhet i formen
med en diamant. Eller, om det var en diamant, hur
hade han kommit öfver den, och hvarför skulle han
bjuda ut den för hundra pund?

Vi sågo hvarandra in i ögonen. Han tycktes
ifrig, men hederligt ifrig. I det ögonblicket trodde jag,
att det var en diamant, han försökte sälja. Men jag
är en fattig man, och hundra pund skulle göra ett
stort hål i min förmögenhet, och ingen klok karl kunde
köpa en diamant vid gasljus från en luggsliten
vagabond, endast på hans personliga garanti. En diamant
af den storleken framtrollade emellertid tankar på
många tusen pund. Sedan tänkte jag, att en sådan som
den knappast kunde existera utan att vara omtalad i
hvarje bok om ädelstenar, och då kom jag att tänka
på historierna om smugglerier och långfingrade kaffrer
i Capkolonien. Jag lade frågan om inköpet på hyllan.

»Hur fick ni den?» sade jag.

»Jag gjorde den.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:10:01 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nathumor/0079.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free