Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Aepyornis-ön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— endast andhagel. Det visste de. Men jag hade
en liten revolver i fickan, och den drog jag fram, då
jag vände ned till stranden.
»’Kom tillbaka!’ sade jag och svängde på den.
»De snattrade någonting åt mig och karlen, som
hade sönder mitt ägg, hånade. Jag siktade på den
andre — emedan han var osårad och hade paddelåran,
och jag missade honom. De skrattade. Men jag var
ännu inte slagen. Jag visste, att jag måste förbli
kallblodig, och jag försökte en gång till på honom, och
fick honom att hoppa till af smärtan. Den gången
skrattade han inte. Tredje gången träffade jag honom
i skallen, och han gick öfver bord och åran med
honom. Det var ett ovanligt lyckligt skott för att vara
från en revolver. Jag antar det var på en femti
famnar. Han gick tvärt till botten. Jag vet inte om han
blef skjuten eller endast döfvad och dränkt. Sedan
började jag skrika till den andra slyngeln i kanoten, att
han skulle komma tillbaka, men han lade sig ihop, och
vägrade att svara. Alltså fyrade jag slut på min
revolver på honom, men träffade honom ingen enda gång.
»Jag kände mig ovanligt dum, det medger jag.
Där var jag på denna ruttna svarta strand, ett flackt
träsk bakom mig, och den flacka sjön, kall efter
solnedgången, och endast den där svarta kanoten, stadigt
drifvande ut till hafs. Jag kan försäkra er, att jag svor
åt Dawsons och Jomrachs och museer och allt annat
också, så godt jag kunde. Jag hojtade åt den där
niggern att komma tillbaka, tills min röst alldeles försvann
i skrikande.
»Det fanns ingenting kvar annat än att simma
efter honom och att försöka min lycka med hajarna.
Alltså öppnade jag min fällknif och tog den i munnen
och tog af mina kläder och vadade i. Så snart jag
var i vattnet förlorade jag sikte på kanoten, men jag
styrde kosan, som jag tyckte, något framför den. Jag
hoppades att karlen, som var i den, skulle vara för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
