Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En ny art mal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men halfvägs öfver dynerna, vid kalkgrafvarne,
kom malen öfver Hapley igen. Han gick vidare, i
det han försökte fästa sina tankar på schackproblemer,
men det hjälpte inte. Tingesten fladdrade kring hans
ansikte, och han slog efter den i själfförsvar med sin
hatt. Sen kom ilskan, den gamla ilskan — den ilska
han så ofta känt mot Pawkins — öfver honom igen.
Han gick vidare, i det han sprang och slog efter den
kringsvärmande insekten. Plötsligt trampade han på
någon småsak och föll omkull, rak lång.
Där kom ett tomrum i hans förnimmelser, och
nu fann Hapley sig sittande på en hög flintstenar
framför ingången till en af kalkgrafvarne, med benet böjdt
på sned under sig. Den märkvärdiga malen fladdrade
fortfarande omkring hans hufvud. Han slog efter den
med handen, och då han vände hufvudet såg han två
män närma sig. Den ena var bydoktorn. Det föll
Hapley in att detta var en lycka. Sedan kom han
att tänka på, med ovanlig liflighet, att ingen skulle bli
i stånd att se den märkvärdiga malen utom han själf,
och att det därföre var bäst att han tege med den.
Men den natten, sedan hans brutna ben
blifvit spjälkadt, var han feberaktig och glömde sin
själfbeherskning. Han låg raklång i sängen och han
började låta ögonen gå rundt kring rummet för att se om
malen ännu var där. Han försökte att inte göra detta,
men det hjälpte inte. Han fick snart syn på den,
strax intill hans hand, bredvid nattlampan, sittande på
bordsduken. Vingarna darrade. Med en plötsligt
uppbrusande vrede slog han efter den med näfven och
sköterskan vaknade med ett skrik. Han hade missat den.
»Den där malen!», sade han, och sedan, »det
var en inbillning. Ingenting!»
Hela tiden kunde han alldeles tydligt se insekten
gå rundt kornischen och flyga genom rummet, och han
kunde också se, att sköterskan ingenting såg, och att
hon besynnerligt betraktade honom. Han måste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
