- Project Runeberg -  Naturvetenskaplig humor. Ett nytt slags noveller /
125

(1896) [MARC] Author: H. G. Wells With: Karl af Geijerstam
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En ny art mal

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Ëfe Ny Akt MAL

hålla väldet öfver sig själf. Han visste att han var en
förlorad man, om han ej behöll väldet öfver sig. Men
då natten skred fram, blef febern starkare, och själfva
fruktan han hade för att se målen, gjorde att han såg
den. Omkring klockan fem, just då den gråa
morgonen grydde, försökte han att komma upp ur sängen
och fånga den, fastän hans ben brände som eld.
Sköterskan måste strida med honom.

Med anledning häraf bundo de honom fast vid
sängen. Härigenom blef målen djärfvare och en gång
kände han hur den slog sig ned i hans hår; Då han
nu slog häftigt efter den med armarne, bundo de också
dessa. Härefter kom målen och kröp öfver hans
ansikte och Hapley grät, svor, skrek, bönföll hos dem,
att de skulle taga bort den, och utan framgång.

Doktorn var ett dumhufvud, en till hälften
legitimerad landort si äkare och alldeles okunnig i psykiatri.
Han sade helt enkelt, att där inte fanns någon mal.
Hade han ägt vett, skulle han kanske ännu kunnat
rädda Hapley från hans öde genom att gå in på hans
inbillning, och skulle då öfvertäckt hans ansikte med
gas, såsom han bönföll om. Men, som jag sagt,
doktorn var ett dumhufvud, och tills benet var läkt hölls
Hapley bunden i sängen och med den inbillade
målen krypande öfver sig. Den lämnade honom aldrig
så länge han var vaken och den växte ut till ett odjur
i hans drömmar. När han var vaken längtade han
efter sömn och ur sömnen vaknade han skrikande.

Så att nu tillbringar Hapley återstoden af sina
dagar i ett vadderadt rum, ängslad af en mal som ingen
annan kan se; hospitalsläkaren kallar det hallucination,
men Hapley, då han är i sitt lugna lynne och kan
tala, säger, att det är Pawkins’ ande, och alltså ett
unikt exemplar och väl värdt att långas.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 11 01:51:02 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nathumor/0125.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free