- Project Runeberg -  Naturvetenskaplig humor. Ett nytt slags noveller /
156

(1896) [MARC] Author: H. G. Wells With: Karl af Geijerstam
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det märkvärdiga fallet med Davidsons ögon

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

drifvit midt igenom de där till hälften uppätna —
sakerna! Om din syster inte kommit! De hade stora hål
i sig, Bellows, och — Nå, låt oss inte tala om saken.
Men det var hämskt!»

*



Under tre veckor förblef Davidson i detta
besynnerliga tillstånd, i det han såg en, som vi då antogo,
fullständigt inbillad värld, under det han var stenblind
för den verkliga. Då mötte jag en tisdag, då jag gjorde
besök där, gamla Davidsson i korridoren. »Han kan
se sin tumme!» sade den gamla gentlemannen i
fullkomlig förtjusning. Han höll på att komma in i sin
öfverrock. »Han kan se sin tumme, Bellows!» sade
han med tårarna i ögonen. »Gossen kommer att bli
alldeles kry igen.»

Jag rusade in till Davidson. Han höll framför
sitt ansikte en liten bok, skådade på den och skrattade
barnsligt.

»Det är förvånande», sade han. »Det har
kommit en slags fläck här.» Han pekade med sitt finger.
»Jag är som vanligt på klipporna, och pinguinerna hålla
på att vackla och flaxa omkring som vanligt, och en
hvalfisk har visat sig då och då, men det har blifvit
för mörkt nu för att kunna se den riktigt. Men håll
något där, och jag ser det — jag ser det verkligen.
Det är mycket skumt och fattas på sina ställen, men
jag ser det i alla fall, liksom en svag skugga af det.
Jag kom underfund med saken i morgse, när de klädde
mig. Det är liksom ett hål i denna fördömda
fantomvärld. Lägg nu din hand bredvid min. Nej — inte
där. Åh! Ja, nu ser jag den. Nedre delen af din
tumme och ett stycke af rockuppslaget! Det liknar
spöket af en bit af din hand, räckande sig fram ur en
mörk sky. Alldeles bredvid finns en grupp af
stjärnor i form af ett kors, lysande fram på himlen.»

Från det ögonblicket började Davidson att bli
bättre. Hans meddelanden om denna förändring

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:10:01 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nathumor/0156.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free