- Project Runeberg -  Nattens barn och andra berättelser /
9

(1920) Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Jag stannade där en vecka. Det var på hennes
inbjudning. Hon lovade att föra mig med hundar
och slädar och indianer som skulle hjälpa mig över
Klippiga bergen, det bästa passet, en färd på fem
hundra miles. Hennes tält var rest avsides från de
andras, på den höga flodbranten, och ett par
indianflickor lagade hennes mat och skötte tältsysslorna.
Och vi pratade och pratade medan den första snön
föll och fortfor att falla och skaffa mig slädföre.
Och så här lydde hennes historia.

»Hon var född vid gränsen, dotter till fattiga
nybyggare, och ni vet vad det vill säga — arbete,
arbete, ständigt arbete, arbete i massa och utan ända.

»Jag har aldrig sett världens härlighet», sade hon.
»Jag hade inte tid. Jag visste att den fanns där
någonstans, omkring vår stuga, men det skulle alltid
bakas, skuras och tvättas, och arbetet räckte jämt till.
Ibland blev jag riktigt sjuk av längtan efter att få
ge mig i väg, i synnerhet om vårarna då
fågelsången gjorde mig nästan vild. Jag ville springa ut i
det höga gräset, fukta mina ben med dess dagg och
sträcka ut färden genom skogarna och upp på
bergåsen för att kunna se mig omkring. A, jag hade en hel
hop griller — att följa med åarna och pulsa från
göl till göl, göra mig god vän med vattenödlor och
fläckiga foreller, titta i smyg och iaktta ekorrar
och harar och små pälsdjur och se vad de hade
för sig och lära mig deras hemliga vägar. Om jag
bara hade tid tyckte jag att jag kunde smyga mig
fram bland blommorna och, om jag höll mig
beskedligt stilla, höra vad de viskade till varandra, all möjlig
visdom som inte människorna kände till.»

9

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 14:39:39 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nattenbarn/0015.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free