Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Trefethan tystnade för att se till att hans glas blev
påfyllt.
»En annan gång sade hon: »Jag ville springa om-
kring om nätterna som ett vildt djur, bara springa
i månskenet och under stjärnorna, springa vit och
naken i mörkret, som måste kännas som sval
sammet, det visste jag, springa och springa, bara springa
i oändlighet. En kväll, då jag var alldeles
utscha-sad — det hade varit en förfärlig het dag, och degen
ville inte jäsa och kärningen hade misslyckats och
jag var retlig och konstig —- ja, den kvällen talte
jag med far om min längtan att få springa. Han
såg på mig liksom undrande och litet förskräckt.
Sedan gav han mig två piller att ta in. Sa’ till mig
att gå och lägga mig och sova godt, så skulle jag vara
riktigt kry på morgonen. Så att jag nämnde aldrig
mer mina griller för honom eller för någon annan.
»Hemmet där uppe i bergstrakterna upplöstes —
av livsmedelsbrist, antar jag — och familjen bosatte
sig i Seattle. Där arbetade hon på en fabrik —
långa timmar och förskräckligt tungt jobb. Efter ett
år blev hon uppasserska på en tarvlig restaurang
-»sylta» kallade hon det.
»En gång sade hon till mig: »Det var väl romantik
jag ville ha. Men det fanns ingen romantik att hämta
ur diskbaljor och tvättbunkar eller i fabriker och
syltor.»
»Då hon var aderton år gifte hon sig — med
en man, som skulle fara upp till Juneau och öppna
restaurang. Han hade några dollars sparade och
föreföll välbärgad. Hon älskade honom inte, det sade
hon bestämt ifrån, men hon var alldeles uttröttad
IP
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
