Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tyckte att jag lika gärna kunde dö av att diska som
dö på deras sätt.»
Trefethan avbröt sig ett ögonblick och knöt i
tankarna ihop några av berättelsens trådar.
»Ja, det var den där kvinnan som jag träffade
där uppe i polarlandet, regerande över en stam
av-vilda indianer och några tusen kvadratmil jaktmark.
Och alltsammans var för resten helt enkelt och naturligt,
hon kunde ha levat och dött bland pannor och grytor.
Men så »kom en viskning, kom en syn». Det var
allt vad som behövdes, och det kom verkligen.
»Jag vaknade en dag», sade hon. »Jag träffade på
det på en bit tidningspapper. Jag minns vartenda ord,
och jag kan läsa upp det för er.» Och så läste hon
upp Thoreaus’ ’Människonaturen ropar’:
»De unga tallarna som år efter dr spira upp ute pä
sädesfälten äro sä uppfriskande för mig att se. Vi tala
om att civilisera indianen, men det är icke det samma
som att förbättra honom. Genom sitt skumma
skogslivs vakna självständighet och enslighet bibehåller han
sitt umgänge med sin stams gudar och medgives då
och då ett sällsynt och egendomligt samliv med naturen.
Han får glimtar av en stjärnkunskap som är främmande
för våra salonger. Det ständiga ljus som råder i hans
själ, dunkelt endast på grund av avståndet, är som det
svaga men] härliga stjärnljuset i jämförelse med den
artificiella belysningens bländande men kortlivade glans.
Sällskapsöarnas invånare hade sina dagfödda gudar,
men de antogos ej vara lika gamla som de . .. nattfödda
gudarna.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
